En tjock tant i sina bästa år!

I fredags fyllde jag år och i lördags hade jag min födelsedagsfest. Jag bjöd hem de "närmast sörjande", (d v s mina tjejkompisar) på chokladparty! 😋

Jag har aldrig skrivit om min ålder här på bloggen för jag tycker att hur gammal man är är så oväsentligt! Det är bara siffror! Men när man som jag är 5-barnsmamma inser nog alla att direkt purung är jag inte längre! Och när man vet att jag bara har mitt yngsta barn kvar hemma och som tog studenten i våras så har kanske en och annan bloggläsare börjat räkna på fingrarna för att få ett hum om hur gammal jag kan vara. 👀

Jag har inget som helst problem med min ålder eller att berätta hur gammal jag är - det har bara inte funnits nån anledning hittills. Men jag tänkte berätta en liten historia för er - som dessutom är alldeles sann - om hur det kommer sig att jag är helt befriad ifrån åldersnoja och inte bryr mig om hur många år de jag umgås med är:

När jag var 28 år och tvåbarnsmamma hälsade jag ibland på en granntant som var nånstans mellan 85 år och döden. Hon var rynkig, gråhårig och gick med käpp, men var glasklar i huvudet! Vi brukade prata om hur det var när hon var ung och hon berättade om att hon bodde uppe i Norrland nånstans hos väldigt religiösa fosterföräldrar och att hon var kär i en pojke på byn men förbjuden att träffa honom. (Fast när fosterföräldrarna trodde att hon sov brukade hon rymma ut genom sovrumsfönstret på nätterna för att träffa den här killen!) Hon var en riktigt häftig tant med mycket humor och berättarglädje! ♥

Vi pratade också om det här med att bli gammal och hon berättade att inte förrän hon skulle resa sig ur fåtöljen eller gick förbi en spegel insåg hon (för en stund) att hon var gammal nu. Hon sa att i huvudet/tankarna var hon lika ung som när hon bodde uppe i Norrland och rymde ut på nätterna för att träffa den där killen. Det fick mig att inse att hur gammal man än är så är man ju liksom alltid sig själv och känner sig likadan som alltid (även om man förhoppningsvis mognat och blivit lite förståndigare med åren)!
Det tog bort minsta spår av åldersnoja hos mig!

Ett annat kul fenomen med att åldras är att gränserna för vad man tycker är gammalt flyttas fram utmed årens gång! När Käre Maken och jag pratade om att skaffa ett sista barn så räknade jag ut att när det barnet var 20 år så skulle jag vara 60! Guuu' så gammalt tänkte jag!
Nu fyller Käre Sonen 20 år till midsommar och jag, jag fyllde då alltså 60 år i fredags och jag känner mig inte ett dugg gammal! Jag är ju bara jag liksom! Samma gamla halvknasiga Anneli som alltid! 😉 😎 😂

Ja så nu vet ni hur gammal jag är! Och har det ändrat nåt? Nä, jag skulle inte tro det! (Och om det har det så är det faktiskt inte mitt problem!) 😛

En tjock tant i sina bästa år!

I lördags ställde jag alltså till med chokladparty, och när jag har lovat mina polare ett chokladparty så HAR jag ett chokladparty! Så här såg gottebordet ut:

(Klicka på bilden så kommer den upp större.)

Det mesta var ekologiskt, vegan, glutenfritt och bakat av mig! Bara bullarna, pepparkakorna och kladdkakan hade jag bakat med vanligt vetemjöl (så det åt jag inte något av). Paradisasken och After Eight-chokladen vann jag på ett lotteri i julas och det åt jag inte heller nåt av (de är inte veganska) och så hade jag några köpekakor som jag hade fått och som varken var glutenfria eller veganska så de avstod jag också ifrån förstås! Men det gjorde ingenting för som ni ser fanns det gott om annat smaskens: chokladmoussetårta, 3 sorters havre/chokladbollar, lite nyttigare wienernougat, havre-och jordnötssmörsrutor, havrekakor, två sorters chokladpraliner och chokladbitar med jordnötssmör och kakaosmör strösslat med frystorkade jordgubbs- och aprikosbitar - allt bakat av undertecknad! Och så hade jag gjort en frukt- och bärsallad och vispat kokosgrädde att ha till! Mums va gott det var! Men oj vilken tid det tog att göra allt! Jag höll på i flera dagar!

Har ni tur kommer det att komma lite smaskiga recept här på bloggen i framtiden! 😋

Oj! Det här blev ett lååångt blogginlägg! Men till sist tänkte jag bara visa den fina blombuketten jag fick av IOGT - NTO Nyhyttan där jag ju numera går som "barn i huset":

En jättefin blombukett som jag blev mycket glad för! 

Förresten hade jag tänkt att visa mina presenter också, men jag gör ett eget blogginlägg för det! Ni har säkert annat att göra idag än att hänga här hela dan! 

Tack alla som orkade läsa ända hit! Men nu är detta blogginlägg (äntligen) slut! Jag lovar! Puh! 😉

Anneli.