torsdag 15 oktober 2020

Min nya hälso"resa" del 4.

Här kommer nu den rafflande fortsättningen på mina hypnosäventyr, för den 7 oktober var det dags att åka ner till Stockholm för en ny hypnos-session hos Anna!
Har du inte redan läst del 1, del 2, eller del 3 så kan du göra det innan du fortsätter med detta blogginlägg! Klicka bara på "del 1" här ovan om det är dit du vill komma och samma för del 2 och del 3!

Jag ska bara först berätta att jag sitter i denna fina byggnad och bloggar idag: 

Det här är Logen i byn Nyhyttan där jag bor, d.v.s. IOGTs lokal. Jag sitter och väntar på att deltagarna till höstens Hantverks- och Återbrukscafé ska komma! Idag är första gången för den här terminen. Tjohoo! 😄

Men hypnosen var det ju! Let's get to it:
Den här gången visste jag lite mer vad jag kunde förvänta mig och såg med spänning fram emot att sätta igång! Som vanligt började vi med att prata lite; om hur veckan sen förra sessionen varit och vad jag kände att jag ville jobba på denna gång. 
Dagen före hade jag fyllt i ännu ett frågeformulär, men detta var betydligt lättare att fylla i! Det var bara tre frågor så det gick snabbt! Bland annat fanns där exempel på vad man skulle kunna jobba med och av dem var det egentligen bara en enda sak som jag fastnade för och det var känslan av att känna mig "inte betydelsefull/oviktig" så vi bestämde oss för att jobba med det.

Så upp på massagebänken och påbörja avslappningen och resan långt, långt bakåt i tiden till första gången jag hade känslan av att inte vara betydelsefull och av att vara oviktig. 

Denna gång instruerade Anna mig till att befinna mig i en korridor med många dörrar och gå fram till den dörr jag kände mig mest dragen till. Sagt och gjort! Jag ställde mig vid en av dörrarna och Anna sa: "när du öppnar dörren och går igenom den så kommer du att färdas lång, långt bak i tiden. Långt, långt bak i tiden till första gången som du kände att du inte var betydelsefull, att du var oviktig. Långt, långt bak i tiden...". 

Efter en stund ställde hon frågan vart jag befann mig. "Jag står kvar i dörröppningen" sa jag. "Det är som att jag inte kan komma igenom, som att mina kläder är fastspikade i dörrfodren och det är ett nät framför mig"! "Ok" sa Anna. Ditt undermedvetna verkar hellre vilja jobba på känslan av att vara fast. Ska vi göra det istället"? Jag nickade. "Vad behöver du för att komma loss"? frågade Anna. "Hmmm..." sa jag. "En sax"! "Ja men då hämtar vi en sax till dig" sa Anna lite hurtigt och vips hade jag en sax i handen och klippte loss mig! Sen tog vi om proceduren om att färdas lång, långt bak i tiden men denna gång till första gången jag kände att jag var fast/ofri. Den här gången fungerade det! 😊

När Anna än en gång frågade var jag befann mig var min upplevelse att jag var inspärrad i en bur! Jag var en träl nån gång under tidig medeltid och jag var en man. Jag var gammal, smutsig och väldigt mager. Buren stod utomhus och det var fler burar med andra trälar bakom min. Det kändes som att vi skulle säljas eller förflyttas nånstans. Känslan var total uppgivenhet, som att jag hade gett upp och inte hade nån livslust kvar. Det kändes som att jag i hela mitt liv varit en träl; någons egendom utan eget värde förutom det arbete jag tvingades utföra. Anna frågade var i kroppen känslan av total uppgivenhet satt och jag svarade att den satt i hela bröstet och kändes som tjock, stillastående dimma. "Vad ska vi få bort dimman med då" frågade Anna. "En stor jävla industrisug" svarade jag! 😂 (Undrar vart jag fick det ifrån!? Finns det ens nåt som heter så?) "Ja men då tar vi en stor jävla industrisug" sa Anna glatt! "Fixar du det själv"? "Ja då" sa jag och satte igång att suga ut all dimma. 

Sen var det dags att ta sig ur buren. Först såg jag ingen väg ut ur den men Anna pratade om nån dörr som skulle finnas där och då såg jag den och lyckades ta mig ut! "Vad vill du göra nu" frågade Anna. "Jag vill bara härifrån" svarade jag. "Då är det bara att gå" sa Anna. Jag började gå bort från min bur, men vände och sa till Anna: "Jag måste rädda de andra först"! Och så gick jag och låste upp alla burarna så alla trälar kunde fly med mig. Och så vandrade vi iväg i samlad tropp! Anna frågade om jag kände mig klar med den här upplevelsen, och det gjorde jag så vi avslutade sessionen här.

Liksom förra gången så kunde jag relatera det jag varit med om under hypnosen till mitt liv här och nu. Speciellt känslan av uppgivenhet som jag känt i vissa situationer i mitt liv och för att inte tala om att mitt STORA frihetsbehov som jag har haft hela livet fick en förklaring!

Men det riktigt "roliga" eller vad jag ska kalla det för hände när jag hade kommit hem igen! Efter att jag hade fått lite mat i magen satte jag på datorn och kollade mailen och facebook. Medical Medium hade lagt ut en ny meditation som hette: "Free as a bird meditation. Uncage your soul". 😂 Jag höll på att skratta ihjäl mig när jag såg det! Det var ju typ det jag hade upplevt under hypnosen: att bli fri ifrån buren! 😃

Lite senare på natten läste jag i en av de hälsogrupper jag är med i på facebook en status från en kvinna som skrev att hon börjat ta ett kosttillskott som hon hoppades skulle hjälpa henne att må bättre, fast hon brukar inte märka nån skillnad när hon tar några tillskott avslutade hon. En annan kvinna kommenterade att hon märker aldrig nåt av nånting hon heller och min reaktion på det var till min stora förvåning: "Så där brukade jag också vara"! What!?! Var det JAG som tänkte så där??? Innan hypnosen hade jag reagerat med "Suck! Precis så där är jag också! Ingenting funkar på mig"! Men inte nu! Wow! 😊 Nånting har absolut lossnat och skiftat! Det ska bli spännande att se hur min trosföreställning om mig själv utvecklar sig och om jag tycker att jag behöver en eller ett par sessioner till. Jag ska låta det gå några veckor innan jag bestämmer hur jag vill fortsätta!

Men medan jag väntar på att se hur det utvecklar sig med mig efter hypnosen (det kan ta lite tid innan det liksom landar) så ska jag testa nånting helt annat, nämligen Cavitation som jag skrev om HÄR! Men det får jag berätta om nästa vecka för jag ska inte träffa Jennifer förrän på lördag!

Nu är det dags att packa ihop datorn och bege sig hem igen! Nästa torsdag är det Återbruks- och Hantverkscafé här i Logen igen, men då ska jag se till att ta med mig nåt slags handarbete istället för datorn!

Anneli.

Inga kommentarer: