tisdag 12 maj 2015

Att vara eller inte vara...

Vegetarian alltså...
Sen jag skrev förra blogginlägget för 5 dagar sen har jag gått upp ytterligare; ca 1 hg per dag...! Jag känner i kroppen att jag bär på mer vikt än jag egentligen klarar av och jag har värk i fötterna nästan hela tiden.
Behöver jag säga att läget känns desperat?

Förra blogginlägget avslutade jag ju med att jag en annan dag skulle skriva mer om hur jag tänker fixa till sköldkörteln, och en annan dag är visst idag! ;-)

Mitt "ess i rockärmen" i hur jag ska "fixa" min sköldkörtel heter Ola Björkman! Han har ett företag som heter Tft-Hälsan och finns i Västerås, och där var jag igår! Jag har ju skrivit om honom förut både på den här bloggen och på min "rosa blogg". Om du vill veta mer om vad han sysslar med så föreslår jag att du går in på hans hemsida (klicka på Tft-hälsan här ovan - det är en länk dit) så behöver jag inte ta upp plats här för att berätta om det.

För att överhuvudtaget kunna läka nånting så behöver man NÄRING! Ola och jag hade en livlig diskussion igår huruvida det var naturligt och för människans bästa hälsa att vara vegetarian eller köttätare. Och att vi överhuvudtaget började diskutera det var för att han - ivrigt påhejad av min käre make - tyckte att jag skulle prova att ta torkad svinsköldkörtel som kosttillskott.
Jag försökte försvara den vegetariska livsstilen så gott jag kunde, men hade svårt att sätta ord på vad jag verkligen menade...
Men så gick jag in på facebook tidigare idag, och då hade Ola skrivit ett PM till mig. Jag kopierar och klistrar in så ni får läsa:
Ola skrev: "Hej. Jag funderade vidare på vårat resonemang igår. Äta eller ätas. All mjuk vävnad i naturen äts upp av andra. Det finns en ordning som skapats efterhand med evolutionen. Olika organismer är anpassade till olika föda. En sak är gemensamt för allt och alla. Vi äter andra, alla lever av andra. Den så kallade utvecklingen har skapat olika förutsättningar för oss att tillgodogöra oss olika föda. Gräs, maneter, fåglar, plankton, elefanter, hyenor och så lilla människan. Vi är skapta att konsumera olika föda.
När vi lägger till moraliska aspekter blir det krångligare. Naturen har ingen moral där finns endast funktion.
Vi ser ju också att moral, hänsyn och allt annat sådant är mycket olika från människa till människa. Medan alla tigrar gör lika dant även alla maneter, älgar och mygg. All säd böjer sig för vinden och alla blåsippor står i backarna. I naturen är allt enligt sin ordning och ingen tvekar eller ifrågasätter. Visst är det spännande att observera hur det är. Både det som är lika och det som är olika."

Jag svarade: "Ja, det ÄR verkligen spännande! Och jag hör vad du säger/läser vad du skriver, och håller med! Så är det ju otvivelaktigt! Men.... 
Som jag ser det så är människan det enda djur som faktiskt har ett val... Vi kan leva och vara friska utan animalier! (Men då är det naturlig mat man ska äta - inte massa "hopakok" som den moderna vegetariska "maten" består av.
Det här jag snackar om; om den "emotionella evolutionen" det är där människans fria val kommer in. Vad man väljer är egentligen varken "bättre" eller sämre", "bra" eller "dåligt" - det är bara åsikter och värderingar. Men den lilla människan som råkar heta Anneli Sjögren i denna existens väljer att vara en person som inte vill vara med i det lidande som köttproduktionen innebär. Men visst, att skjuta ett intet ont anande djur som i ena stunden står och mumsar hö och i andra stunden är död, kan man ju inte med bästa vilja i världen påstå att den behövt lida, MEN: om den hade haft ett val så hade den försökt komma undan med livet i behåll! Och jag vill inte vara bödeln som bestämmer vem som får leva och vem som ska dö! Och ännu mindre "leja någon att göra det åt mig" när jag är för blödig för att göra det själv... Så tänker och känner jag...."
Så... åsikter på det? Vad tycker ni?
Argumentationen från igår var förresten bl a att "grisen är ju redan död" och "det är väl bara bra att de tar tillvara på sköldkörteln när grisen ändå är död och den inte annars skulle använts till något". Och visst... under de omständigheterna så är det väl bra... men det tar inte bort min aversion mot att JAG stoppar delar av ett dött djur i min mun...

Men... having said that...
Jag bestämde mig till slut för att testa de här Thyro-tabletterna och jag tog den första idag... efter att först både ha tackat och bett om ursäkt till de stackars grisar som fått sätta livet till för att delar av deras sköldkörtlar skulle hamna i just min burk... Fånig? Mmmm... förmodligen! Men sån är jag!

Den burken jag fick igår räcker i 60 dagar, och jag skulle ljuga om jag sa att jag INTE tycker att det här ska bli spännande att se om det hjälper mig...! OM jag slutar att gå upp i vikt och istället börjar gå ner... ja, då är ju dessa tabletter faktiskt det som jag behöver! Och tänk om jag blir piggare... och klarare i huvudet... och börjar få LUST att faktiskt göra nånting... Men det lär ju inte hända över en natt precis... men på en burk hoppas jag att märka skillnad iallafall!
Fortsättning följer...!

Anneli.

PS. En stor del av att jag till slut kunde tänka mig att prova svinsköldkörtel-tabletterna är att jag innan faktiskt har provat andra - vegetariska - medel, t ex homeopatmedicin och Kelp-tång, men det har inte hjälpt. "Desperata tider kräver desperata handlingar"..... DS.

torsdag 7 maj 2015

Vikt eller hälsa?

Oj! Insåg inte att det var såå länge sen jag skrev ett blogginlägg här...! Men NU kommer ett iallafall!
Som jag skrev sist så försöker jag mest att bara överleva just nu. Jag har börjat jobba 10 timmar i veckan och det känns väl ganska bra... eller... det är på gott och ont! Det är bra att få lite mer rutiner och liksom "komma igång", men attans vad trött jag är...!

Jag har länge tänkt att jag ska gå igenom mina anteckningar om min vikt och hälsa som jag har skrivit under flera år, och idag - äntligen - fick jag tummen ur... ja, ni vet vad... och tog fram dem!
För att få lugn och ro att gå igenom dem så tog jag med dem ut till mitt älskade Da House när jag ändå skulle dit och meditera, och efter meditationen kokade jag mig en stor kopp kaffe och satte mig i soffan för att gå igenom de senaste åren av mitt liv vad gäller vikt och hälsa.
Det var här jag satt! :o)

De anteckningar jag gick igenom var från januari 2008 till nutid, så det var rätt mycket som ni förstår! Men jag ska försöka sammanfatta det viktigaste så kortfattat jag kan! 

Redan innan 2008 kämpade jag med min vikt, men jag var iallafall oförskämt frisk! Eller jag trodde det iallafall eftersom jag inte upplevde några direkta symptom! Men en sjukdom kan ta lång tid att utveckla, så innan man fattar att man har den så har man nog varit sjuk rätt länge - egentligen..!
Trött hade jag ju varit i många, långa år, men skyllde på att jag var 5-barnsmamma med allt vad det innebär, men sanningen är nog att det var ohälsa på gång fast jag inte fattade det!

I januari 2008 fick jag komma till Skogsgläntans Rehab i Särna, Norra Dalarna. Jag var ordentligt överviktig och hade ganska nyligen blivit diagnosticerad med knölstruma och hade även börjat få "konstiga hjärtrusningar" som 2009 (tror jag det var) visade sig vara nån form av hjärtfel. Exakt vad vet inte läkarna riktigt.. Det jag fick höra var: "Vi vet inte VAD du har för hjärtfel, inte VARFÖR du har fått det, men vad det än är så är du för ung för att ha det"! Hmmm.... Men ena hjärtkammaren var förstorad och hjärtat slog på alla sätt utom som det skulle...! (Men nu har jag läkt mitt hjärta och slutat med medicinerna!)

Under de 18 månader som jag var inskriven på Skogsgläntans Rehab (bodde där först i 4 veckor och sen ytterligare 3 helger under den tiden) så gick jag ner 12,1 kilo! Mot slutet av den tiden övergav jag också "tallriksmodellen" mot min vegetariska variant av LCHF, vilket var det som tog bort de sista ca 4 kilona efter att ha stått och stampat på en "platå" ett tag. 

Under de 3½ åren jag levde på LCHF gick jag tyvärr bara ner 6 kilo (d v s ytterligare 2 kilo efter jag avslutat på Skogsgläntans Rehab) och jag började kalla mig "Weight loss resistant". *Suck* :-(

MEN: Så började jag med 5:2-dieten den 30 mars 2013. Jag hade då gått upp nästan alla kilon igen (utom 2,3 kilo) och mådde inte särskilt bra...!
På de dryga 1 år och 7 månader som jag höll på med periodisk fasta gick jag ner 12,9 kilo(!) fast inte bara rakt av, utan lite ner, lite upp, lite ner, lite upp, men åtminstone mer ner än upp!

Som jag skrev i förra blogginlägget så började jag gå upp i vikt direkt jag slutade med periodisk fasta (varför jag slutade kan du läsa om HÄR), och på 5 månader gick jag upp hela 13,7 kilo; alltså 8 hekto mer än jag gick ner på 1 år och 7 månader med periodisk fasta!! Men sen har det stannat av verkar det som, för sen dess och till idag (ca 3 veckor) så har jag "bara" gått upp 4 hekto... Men det här betyder att jag bara har 1,1 kilo kvar tills jag väger lika mycket som när jag först kom till Skogsgläntan! *Suck* :-( 

Jag behöver väl inte berätta att det känns hopplöst!?! Om periodisk fasta hittills varit det enda som faktiskt både fått mig att gå ner i vikt OCH varit ett sätt att äta på som jag trivts med, och det inte är bra för min hälsa att leva så... vad ska jag då göra? Det känns som att jag måste välja mellan att gå ner i vikt ELLER äta nyttig mat - för det är ju faktiskt inte så att jag går upp i vikt av att äta mackor, godis eller chips! Sen jag slutade med 5:2 har jag fokuserat på att få i mig så näringstät mat som möjligt utan att kaloribegränsa mig, men det funkar ju helt klart inte! :-( Men jag känner att min kropp SKRIKER efter näring!

Men jag tror att jag vet varför det är så här! Eller rättare sagt: Jag är säker på vad det beror på: Struman! När sköldkörteln är underaktiv (och jag har de flesta tecken på att det är så!) så blir det näst intill omöjligt att gå ner i vikt! Så prio 1 är att fixa sköldkörteln! Och jag jobbar på det! Men det skriver jag mer om i ett annat blogginlägg, för nu är det här inlägget tillräckligt långt!

Tack för att du orkat läsa ända hit! ♥

Anneli.