Tomatskörd och fortsättning på hälsouppdateringen

Idag tänkte jag som lovat berätta det jag inte berättade i förrförra blogginlägget där jag skrev om hur det går med hälsan och vad jag själv gör för att hjälpa till med min läkning.
Men jag börjar med att berätta om tomatskörden! 

Om du kommer ihåg mina bloggposter från i somras så skrev jag ju bl a om att några tomatfrön från 2021 års odling hade självsått sig i år och att Käre Maken hjälpte mig att sätta 4 av de tomatplantorna i en kruka. Där växte de och frodades, blommade och gav tomater (fast inte så många) och innan frosten kom tog vi in hela den stora krukan de stod i för att rädda de omogna tomaterna som var kvar. Nu i november har jag kunnat skörda dem! 

Dessa tomater plockades av den 19/11, d v s förra lördagen.

De här tomaterna plockades av den 23/11, d v s för precis en vecka sen.

Och igår plockades de här två sista tomaterna: 

På tomatplantorna finns i dagsläget 2 blommor som kanske, kanske inte kommer att bli tomater. Jag har inte bestämt om jag ska låta plantorna stå kvar och fortsätta vattna dem eller om jag slänger dem. Men igår fick de vatten iallafall så jag behöver inte bestämma mig riktigt än.
Men tänk att skörda sina egna tomater i november! Det har jag aldrig gjort förut!

Och så var det det här med min hälsa. Jag lämnade dig ju med en liten cliffhanger i förrförra blogginlägget och jag förstår att du sitter där och biter på naglarna av spänning att få veta vad det var jag inte berättade då! 😉😃😜 Så då kommer det väl här då:

Vad gäller mina sköldkörtelvärden så vet jag inget mer än - de är lite dåliga på att uppdatera mig... och jag är lite dålig på att ringa och tjata. Men jag kan inte tänka mig att det hänt nåt drastiskt på de senaste veckorna!

Och vad är det då jag "fifflar med på sidan om"? 😉 Jo, i augusti/september hade jag ganska mycket hjärtfladder och det var riktigt jobbigt! Men då kom jag att tänka på att min mamma gav min morfar ett naturmedel som hette Crataegus och är gjort av hagtornsbär. Käre Maken googlade på det och fick fram att det inte får säljas i Sverige längre men att det finns att köpa från t ex Danmark. Sagt och gjort, 3 flaskor beställdes på en gång och den 6 september fanns de i brevlådan! Den dagen hann jag bara ta en dos (man ska ta 50 droppar 2 ggr/dag) men redan efter andra dosen dagen därpå lugnade hjärtat ner sig! Wow! Det var snabbt expedierat! Och sen dess har jag tagit Crataegisan, som den heter, enligt rekommendation.

Det har funkat superbra! Hjärtat har varit lugnt och slagit precis som det ska - utom under de ca 2 veckorna efter att jag var på ultraljud av hjärtat som jag ju berättade om i förrförra blogginlägget. Varför hjärtat helt plötsligt började fladdra igen vet jag inte och kan inte ens gissa! Men sen dess har det som sagt slagit precis som det ska, trots att jag för precis 2 veckor sen började ta 1 tablett mindre av min hjärtmedicin! Så från och med idag ska jag prova att ta bort ytterligare en av de tabletterna och så får vi se hur det går! 😊

Det andra jag "fifflar" med är nån slags... Homeopatmedicin..? Ja, jag vet faktiskt inte riktigt vad det är om jag ska vara ärlig! Men den 5 oktober var jag iväg till en ny Homeopat i Krylbo. Ja, han är inte ny - han har hållit på i en herrans massa år - men han var ny för mig! Och det var av honom jag fick den här... ja, vad det nu är för medicin:

Efter konsultationen hos denne Homeopat så beställde han medicinen, personligt tillverkad efter vad han tyckte att jag behövde och den 14 oktober kom medicinen i brevlådan. 10 droppar 3 ggr/dan ska jag ta enligt rekommendation men jag tar det bara 2 gånger om dagen. Det ska nämligen tas på fastande mage, d v s man får inte äta eller dricka nånting en halvtimme före eller efter man tagit dropparna och för mig som sitter och pimplar té hela dagarna funkar inte det. Jag får vara glad att jag får till 2 gånger om dagen! Men hur som haver så har jag inte märkt ett dugg av dessa droppar! Så jag vet inte hur jag ska göra med uppföljningen... Just nu lutar det åt att jag inte kommer gå tillbaka till den Homeopaten.

Det tredje jag "fifflar" med är att jag hittills nu gått 10 gånger (sen den 10 oktober) och fått behandling av Mia på hennes företag Livsriktig. Mia använder sig av en slags lågenergilaser plus djupvågsbehandling med en apparat som heter VibraCussor®. Jag har tyvärr inte märkt så mycket av de behandlingarna heller men som Mia sa när jag kom första gången: "mina apparater läker ingenting med de hjälper kroppen att självläka". Och nånting känns bättre... jag kan liksom inte sätta fingret på det men om jag ska försöka förklara det så känns det som att helt plötsligt VILL kroppen läka och har börjat jobba på det. Jag har en inbokad tid till Mia nästa vecka och sen får jag se om jag kan fortsätta... det kostar ju en del... 😩

Och som grädde på moset går jag fortfarande till Jennifer på Juicy Healing och får Lymfmassage lite då och då! 😌 Jag funderar på att börja basta i hennes infraröda bastu ibland också men det är ju så jä-la tråååkigt att basta!!! Varmt och svettigt är det ju också! 😬 Men det ska ju vara så himla nyttigt! Ja ja, jag får se ur jag gör! 

Men nu vet du vad jag håller på med vad gäller förbättrandet av min hälsa. Hur det går fortsättningsvis kan du läsa på en blogg nära dig! 😄

Anneli.

1:a Advent 2022

Tänk att vi redan gått in i adventstider! Det är 1:a advent idag!

Idag fick jag hjälp av Käre Maken att hänga upp adventsstjärnor i Da House; en i sovrummet och en i köket! Och så tände jag det första ljuset i... ja, vad ska man kalla det för..? Det är ju egentligen ingen adventsljusstake men den har 4 ljushållare...  Så här ser den ut iallafall så får du väl kalla den vad du vill! 

Jag fick den här av min kompis Katta för ett par år sen. ♥ 

Här inne i vårt just nu extremt stökiga hus satte Käre Maken upp ett par adventsstjärnor även här + ett par 7-armade elektriska ljusstakar. De ser lite malplacerade ut mitt i stöket men det får vara så just nu för vi håller på att röja och sortera här hemma så nån julstädning är det inte tu tal om i det Sjögrenska residenset!
Det här kommer antagligen att bli den stökigaste julen någonsin misstänker jag för ju mer vi röjer desto stökigare verkar det bli! Dessutom är jag ju min morfar skrothandlarens dotter-dotter och har svårt att slänga grejer... Jag kopplar ihop minnen och känslor med saker vilket gör det väldigt svårt att släppa taget om dem. Dessutom tycker jag att det är en dödssynd - eller borde iallafall vara - att slänga grejer som är fullt användbara! Ge bort eller sälja går bra. Om jag bara kan släppa taget om dem...

Vi skulle faktiskt ha varit med på en loppis förra helgen men den blev inställd så grejerna vi tänkt att sälja där står kvar här hemma. Och på den vägen är det...
Men det får vara så här i år! Det kommer förmodligen inte hem några barn till jul iallafall och då känns det viktigare att fortsätta röja än att ha julfint. Det kommer fler jular!

Nu får du ha en fortsatt fin advent så ses vi när vi ses!

Anneli.

Färgläggning och hälsouppdatering

Igår var sista Hantverks- och Återbrukscaféet i Logen (IOGT-lokalen här i byn) för denna termin. Förutom att äntligen sy färdigt Walldorfdockan Katelin som jag visat här på bloggen i de tre föregående blogginläggen så har jag lagt upp ett par byxor och fållat två gardiner (som nu hänger i det som tidigare var barnens rum på ovanvåningen). Sen fick jag idétorka på vad jag skulle göra så jag tog med mig min vuxenmålarbok och har suttit och färglagt dessa två sidor i den de sista gångerna:

Det var länge sen jag tog mig tid att sitta och färglägga nåt i den boken och jag hade nästan glömt hur rogivande det kan vara! Speciellt när det är tyst runtomkring så kan man verkligen "försvinna" in i färgerna och formerna! Nu är det sällan tyst några längre stunder på "syjuntan" för vi sitter ju och pratar och skrattar under tiden som vi handarbetar men ibland måste vi ju andas lite också och då kan det vara tyst en liten stund! 

De här torsdagseftermiddagarna/kvällarna i Logen är verkligen veckans höjdpunkt men trots det ska det bli skönt med lite "ledigt"! Allting har sin tid och nu är det tid att börja förbereda sig för jul känner jag. Nån gång i slutet på januari/början på februari startar vi upp caféet igen och då blir det extra roligt att komma igång med det igen. 

Hälsouppdateringen då? Jo, den ser ut ungefär så här: 
Från skyhöga sköldkörtelvärden i påskas gick värdena ner och var normala under en månad i somras, med hjälp av låg dos Thacapzol och Homeopatmedicin. Sen började de sticka iväg uppåt lite igen! Ja, inte T4 - det värdet har varit inom normalreferensen sedan provtagningen den 23 juni men T3-värdet började dra sig uppåt igen i slutet av augusti och har legat lite högt sen dess. Så då slutade jag ta Levaxin (fast läkaren tyckte att jag skulle höja dosen Thacapzol istället men det kunde han fetglömma! 😏).
Blodprovet taget den 28 oktober (det senaste jag fått provsvaren på) visade att det precis låg och svajade på den översta gränsen för vad som anses vara normalt, d v s: 6,4 där övre gränsen är 6,5. Blodprovet jag tog den 11 november vet jag inget om än men jag antar att det inte har hänt så mycket eftersom jag inte har ändrat på medicineringen på sistone (förutom att Homeopatmedicinen jag fick av Renée tog slut den 12 september men det var då det).

I förra blogginlägget berättade jag att jag varit hos min hjärtläkare och ultraljudat hjärtat och att allt såg bra ut! Men... ett par dagar senare fladdrade hjärtat helt jäkla infernaliskt en hel dag! 😱 Sen var det lugnt i 2 dagar för att sedan dra igång igen och så höll det på i nästan 2 veckor! Men nu har det lugnat sig igen och jag har inte haft nåt hjärtfladder sen i början av förra veckan. Så i onsdags beslöt jag mig för att försöka börja dra ner på dosen hjärtmedicin jag äter! Hittills har det gått bra men vi får se hur det går i längden... Jag har bara minskat en tablett än så länge (från 6 tabl/dag till 5) men jag tänker så här:
Det är inget fel på mitt hjärta, utan det har ju varit de höga sköldkörtelhormonerna som påverkat det. Nu när värdena är nere på det normala så borde det ju egentligen inte behövas nån hjärtmedicin alls kan man tycka. Men betablockerare måste man trappa ner långsamt för hjärtat har ju vant sig vid dess påverkan! Så jag ska ta det lugnt och se vad som funkar!

Det är några saker till jag tänkte berätta i samband med ovanstående men det får faktiskt vänta tills nästa blogginlägg för annars blir detta för långt och jag är hungrig! Dessutom vill jag fota ett par saker och visa er men nu är det för mörkt för att det ska bli bra bilder, så ha tålamod! Det kommer mer om min hälsoresa nästa gång! 

Nu behöver jag lite mat i magen! På återseende! Och SVISCH! så var hon borta! 😉

Anneli.