Tittar bara in som hastigast för att önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!
Vi ses nästa år! Tänk, då skriver vi 2025!Anneli.
Tittar bara in som hastigast för att önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!
Vi ses nästa år! Tänk, då skriver vi 2025!Anneli.
Oj, va fort tiden går! Det är redan 4:de advent! Om två dagar är det Julafton och sen är det bara en vecka kvar av detta år! 😱 Men hur har det gått till undrar jag?! Det var ju alldeles nyligen förra julen... Eller? Är det bara jag som inte fattar det här med tid? 😵
När barnen var små märkte man av tiden på hur fort de växte men nu när de är vuxna så är de ju liksom lika stora hela tiden! 😛😉😝 (Kära sonen den yngste fyller för övrigt år idag: 25½! Så det så! 😉😊)
Ja, ja! Tiden är det ingen som rår på så det är bara att hänga med i svängarna bäst det går! Och apropå tid så behöver jag ta mig en gnutta av den varan för att göra lite annat än att hänga här! Men innan jag postar detta blogginlägg så vill jag förstås önska alla mina bloggläsare:
Helt otroligt! Jag lyckades komma ner till undervåningen, ta kort på adventsljusstaken och göra ett blogginlägg! Det hade jag inte trott igår...
Jag är nämligen sjuk! Hosta från helvetet och rätt ordentlig feber! Inatt sov jag 13(!) timmar, gick upp på toa, drack lite citronvatten och sen var det bara att gå och lägga sig igen. Men nu sitter jag här! Det är en mindre bedrift faktiskt! Jag fryser och svettas om vartannat och jag har inte ätit en bit sen i fredags och jag är fortfarande inte sugen på mat. Det är väl kroppens sätt att tala om att den inte har tid att ta hand om nåt annat än kroppen.
Nu orkar jag inte skriva nåt mer... det lilla jag redan skrivit har tagit ganska lång tid för min hjärna är som mos. Men nu har jag iallafall tagit det där kortet och då vill jag ju visa er det! Här kommer det:
Ha nu en riktigt fin 3:dje advent - det som är kvar av den! Jag tänkte sätta på mig mina hörlurar och sätta på nån bra musik och förmodligen somna här i min kontorsstol! Den går att vicka bakåt och med benen på en fotpall så det är riktigt bekvämt! Go' natt!Anneli.
Så har vi då kommit fram till 2:a Advent! Tiden går fort tycker jag! Fast det kanske är för att jag sover så mycket..? Det är ju ingen nyhet att jag är trött som tusan hela tiden och nu har jag tagit det till en helt ny nivå! Igen... 😪 Som tur är har jag minimalt med krav på mig vad gäller julfirande - med största sannolikhet kommer inga barn hem; jag tror att de har egna planer - så det är bara Kära Svärmor vi behöver tänka på och hon kräver inte mycket!
Jag vet ärligt inte om jag ens kommer orka göra nåt julgodis - eller nån julmat! Kanske risgrynsgröt för det är så himla gott! Vi får se hur det går. Det blir jul oavsett! 🎄🎅
Som ni vet så har jag iallafall plockat fram adventsljusstaken och nu har jag tänt det andra ljuset:
Så till alla mina bloggläsare vill jag säga:ha en riktigt fin 2:a Advent!
Anneli.
Efter lååång bloggfrånvaro tittar jag in som hastigast för att önska alla mina bloggläsare en riktigt fin 1:a Advent!
I år får adventsljusstaken stå i fönstret som vetter ut mot gräsmattan och Da House! Här i vårt hus är det fortfarande en byggplats där ingenting verkar bli riktigt färdigt... Men det blir väl så när Käre Maken gör allting själv! Men därav finns inte många platser att ställa en adventsljusstake; detta fönster var typ enda valet. Men jag klagar inte! Jag sitter med min dator alldeles bredvid så det är bara mysigt!Nu vet jag att åtminstone några av er undrar över min bloggtystnad och jag lovar att berätta varför och vad jag har haft för mig men det kommer jag förmodligen inte orka göra förrän på andra sidan nyår. Vi får se!
Och med detta säger jag morsning och good bye för nu ska jag på tjejträff med mina homies!
Anneli.
Ja du... nu har det gått nästan en månad igen utan att jag skrivit nåt här... men NU är jag här iallafall! 😊
Idag tänkte jag berätta om hur det var att leva fyra dygn utan vatten! Eller... jo, vi hade vatten, bara inte i kranen! Vi fick hämta vatten i dunkar och hinkar hos Kära Svärmor inne i stan.
Vad hade hänt då kanske du undrar? Jo, det började i fredags förmiddag med att Käre Maken hörde nåt konstigt tyst, väsande ljud när han var i det vi kallar för "kaminrummet". Han försökte lokalisera mer exakt var ljudet kom ifrån och upptäckte att det kom från golvet, nära ytterväggen. Men ingenting syntes, det var bara det väsande ljudet. Där och då fick Käre Maken en snilleblixt och kollade vattenmätaren och såg att den snurrade på fast inga kranar var öppna och varken disk- eller tvättmaskin var på. Snabbt som tusan stängde han av vattnet och det väsande ljudet tystnade och vattenmätaren slutade snurra! Hjälp! En vattenläcka! 😱
Allt det här hände innan jag ens var vaken än och när jag äntligen orkat slänga benen över sängkanten och tagit mig in till badrummet anade jag ingenting förrän jag skulle sätta på kranen... Käre Maken kom uppspringandes för trappen och berättade vad som hänt och jag frågade "men hur ska jag borsta tänderna och spola på toa"? Och tvätta händerna? Och duscha"?
Ja, duscha var ju uteslutet men Käre Maken hade satt på vattnet igen den stund det tog att fylla vatten i två stora kastruller och från en av dem hällde han vatten i vattenkokaren, värmde det och hällde upp i en pumptermos som han kom upp med till badrummet. Och av en anledning som ingen människa begriper hade jag för ett tag sen köpt våtservetter trots att jag egentligen inte gillar att använda såna. Men jag hade hittat nånstans på nätet en sort som skulle vara helt naturliga och tänkte att de kunde vara bra att ha t ex i bilen när vi är ute och åker så jag köpte ett par förpackningar.
Jag måste säga att det var fyra superjobbiga dygn! Käre Maken bröt upp golvet där han hört det väsande ljudet och mycket riktigt: där var en rejäl läcka; ett rör som hade brustit. Men när han bröt upp golvet blev läckan ännu värre så sen gick det inte att sätta på vattnet igen för då hade vi haft en fontän inomhus - och det ville vi inte! 😣
På grund av det här fick han kånka mycket vatten kan jag säga, fast vi snålade så mycket på vattnet vi bara kunde! Men för att t ex spola i toan gick det åt nästan en hel hink vatten! Som tur var hade vi hinkar som stått ute och som det var regnvatten i och de använde vi i första hand. Men ändå! Käre Maken var ju tvungen att kånka upp dem till övervåningen! Och diska var uteslutet så du kan ju gissa hur mycket disk vi hade efter 4 dygn..!
I tisdags förmiddag kom äntligen rörmokaren iallafall så när jag vaknade vid lunchdags fanns det vatten i kranarna igen! Halleluja! TACK till Engsteds Rör i Krylbo! 🙏
Bland det första jag gjorde var att duscha! Aaaaah...! Sååå skönt! 😄
Det är inte klokt vad beroende man är av att ha rinnande vatten inomhus! Bortskämd rentav! Nu när jag sätter på kranen och det kommer både varmt och kallt vatten så känner jag mig verkligen tacksam!
Men hur klarade man sig förr? Det var nåt jag tänkte mycket på under dessa fyra dagar.
När jag växte upp hade vi ett landställe utanför Södertälje där det varken fanns vatten eller toa inomhus. Det var en pump ute på gården där vi pumpade upp vatten i hinkar som vi bar in i huset och upp för trappan till köket och i ena hörnet av tomten fanns ett utedass. Så levde vi ca 16 somrar och det gick hur bra som helst! Skillnaden var att våra liv var anpassade till det! Vi diskade i baljor och vi hade tvättfat och en kanna vatten på en gammal kommod där vi tvättade oss och en potta i ett pottskåp där vi kunde kissa om vi behövde gå upp på natten, och på utedasset behövde det ju inte spolas så som det måste göras på en vanlig WC. Behövde vi bada så gjorde vi det i Södertälje kanal - vi hade lyxen av att ha en egen brygga! Och så bodde vi ju bara där på sommaren...
Käre Maken och jag pratade om att det kanske vore bra att bygga ett utedass här utanför huset nånstans - ut i fall att! Då behöver han ju inte kånka in så mycket vatten bara för att vi ska kunna spola! Men det kommer nog inte att hända - varken att vi bygger ett utedass eller att ett rör springer läck igen (får man hoppas)!
Vad händer nu då? Jo, nu måste det torka upp i golvet
och det lär ju ta en stund... och sen ska Käre Maken lägga nytt golv i kaminrummet - det hade han tänkt att göra ändå! Tur i oturen att han inte hunnit göra det än! Man får se det från den ljusa sidan! 😃Och som Galenskaparna och After Shave avslutade ett av sina Himla många fina program med: Ha en blöt kväll. Golf! 😉
Anneli.
Idag när jag gick ut till Da House för att vattna krukväxterna så passade jag på att ta ett par foton på vägen.
Från fönstret inne vid min dator i vårt boningshus såg jag att Käre Maken höll på att klippa gräset så jag skyndade mig ut för att hinna ta ett kort på vår gräsmatta som var översållad av gula blommor:
Jag tog också ett foto på potatisodlingen i lådorna utanför huset vilket var en sorglig syn:
Jag vet inte hur väl det syns på kortet med det ser för bedrövligt ut! Vänstra lådan har helt gett upp! Det är en endaste grön stjälk som fortfarande ser ok ut resten har vissnat ner!För en vecka sen grävde Käre Maken upp en av potatisplantorna i den vänstra lådan för att se vad som fanns under den. Det var 6-7 rätt små potatisar som i och för sig var fina men... små! Jag borde väl ha tagit ett foto på dem men det kom jag på först efter att jag ätit upp dem. Sorry about that!
Så, vilken dag som helst kommer åtminstone den vänstra lådan att grävas ur och som vanligt kommer jag att ta kort på det! Den plantan som redan är uppgrävd visade ju iallafall att det finns potatis där under blast och jord, bara inte så mycket som jag hoppats! Men man får vara glad för det som blir!
Men nu tänkte jag avsluta med nåt roligare nämligen vad jag gjorde i söndags! Då träffade jag några av mina "homies"; mina tjejkompisar, på knytkalas och oj vad mycket gott vi käkade! Tyvärr har jag inga fotobevis på det - bara på mitt bidrag till kalaset: nämligen en jordgubbs- cheesecake:
Men nu börjar det bli dags att masa sig ut i köket och laga middag så detta är allt för idag!
Mors!
Anneli.
... jag har inte skrivit ett enda blogginlägg på hela juli och här kommer jag i elfte timmen och tänkte få ihop nånting vettigt. Eller vettigt och vettigt... vi får se vad det blir.
Förutom de vanliga gamla krämporna (som tyvärr varit sämre i några veckor - but let's not go there...) så har juli varit en rätt bra månad! Förutom när det varit för varmt... jag klarar inte för höga temperaturer!!! Om jag får bestämma så får det inte bli varmare än +24 grader - och då ska det helst blåsa så där lite skönt också! Meeen... det är inte jag som bestämmer vädret så det är bara att leva med att det blir som det blir!
Vad har varit bra i juli då? Jo, bland annat att min schersmin blommade så vackert och doftade så helt fantastiskt!
Nåt annat som varit bra denna månad är att Käre Sonen, den yngste, har varit här och hälsat på i några dagar! ♥ Men det blev tyvärr inga foton tagna!
Mindre bra är mina odlingar tyvärr! T ex potatisen; den ena lådan ser bra ut men den andra... jag vet inte vad som hänt! Ja, men kolla:
Lådan till vänster ser ut som att den gett upp! Här en närbild: Vi har inte sett vad som finns under jorden än men antagligen är det lika dåligt där som ovan jord. Men vi låter båda potatislådorna stå ett tag till. Så länge det inte blir bladmögel så är det ingen brådska att gräva upp ev potatis.Tomatplantorna blev det inga kort tagna på men det är lika bra det för så dåliga som de ser ut så lär det inte bli nåt av dem! Det är inte tomatplantornas fel - det är Käre Maken och jag som inte orkat ta hand om dem! Se la vie, se la vie!
Av de tre Hokaidopumpafröna jag satte så var det en som kom upp. Den planterade Käre Maken i en kruka så att vi kan ta in den när det varnas för frost. Men den stackars plantan är det inte mycket bevänt med heller. För lite vatten? För mycket vatten? Din gissning är lika bra som min! Så här ser den ut:
Nu har jag kommit till slutklämmen på detta blogginlägg! Hur vettigt det blev får du som läsare avgöra! Jag signar ut nu iallafall och går och vattnar krukväxterna i Da House och sen ska jag laga middag!
Ha det så bra alla där ute i syberspace! Ha en riktigt fin augusti och så ses vi när vi ses! Bl a en uppdatering av odlingarna kommer att komma lite längre fram!
Anneli.
Jaa du... Här blir det inte många barn gjorda som en god vän till mig brukar säga. Jag vet ärligt inte hur man kan leva när man är så trött och slut som jag är hela tiden!
Min endokrinologdoktor "Dr P" är allvarligt orolig för mig sa han (igen...) när jag var på läkarbesök hos honom förra måndagen.
Igår när jag var på Falu lasarett på ögonmottagningen (för fjärde gången i år!) och gjorde massa olika undersökningar (olika syntest, ögonbottenfotografering och tryckmätning av mina ögon bl a) och sen fick prata med en ögonspecialist så fick jag både bra och inte så bra besked... Jag ska inte tråka ut dig med detaljerna men summa sumarum så är det ingenting akut och just ingenting har förändrats sen i januari som tur är. Men jag fick två sorters ögondroppar utskrivna - en mjukgörande och fuktighetsgivande och en mer medicinsk som ska minska trycket bakom ögonen.
Jag "hör" vad de som känner mig tänker och undrar: "Kommer hon verkligen att ta medicindropparna"? Jag må vara en motvallskäring av rang men ibland så bestämmer jag mig för att lyda doktorn och det här är ett av tillfällena! (Nu riktigt "hör" jag min ärkepolare C's ljudliga suck av lättnad! 😜😂 ) Käre Maken är in till stan i skrivande stund för att hämta mediciner på apoteket till mig; ögondropparna och Thacapzol (för sköldkörteln)!
Ja, ja! Jag ska inte tråka ut dig med mina krämpor längre! Det är som min mamma brukade säga: "Man blir inte frisk av att prata om sina sjukdomar"! Kan bara tillägga lite snabbt att jag går fortfarande hos Homeopat och min förstorade sköldkörtel har faktiskt blivit lite mindre! 😃 Och så har jag lovat Dr P att jag åtminstone ska prata med en kirurg om det här med att operera bort sköldkörteln (som "alla" läkarna tycker att jag ska göra).
Anledningen till att jag skärpte till mig och skrev ett blogginlägg idag är för att önska alla mina bloggläsare en riktigt fin Midsommar och för att visa lite foton från mina små odlingar! Jag börjar med ett rykande färskt foto på några av smultronplantorna i gamla odlingsplätten:
Det är några små kart men inga mogna smultron än.Den 29 maj var jag ute och fotade lite för då hade precis några potatisplantor tittat upp i pallkragarna och jag hade tänkt att skriva ett blogginlägg om det. Men det sket sig... 😴😴😴 Men för jämförelse kan jag visa ett foto på hur det såg ut då:
och hur det ser ut idag, precis 3 veckor senare. Det har det hänt lite kan jag säga! Nu ser ut så här: Det tog sig efter regnet kan man säga! Och apropå det så vill jag säga att det här vädret vi har haft de senaste veckorna har varit perfekt för odling; ömsom sol ömsom regn, inte för kallt, inte för varmt! En odlares våta dröm kan man nog säga faktiskt! Vi får hoppas att det håller i sig!I "lök och salladslådan" ser det ut så här:
Inte så myckat att skryta om än så länge men sommaren har ju just börjat så det finns hopp om en bra skörd!Förutom sparris som jag visade i förrförra blogginlägget så har vi (läs: Käre Maken) just skördat den första rädisan nere från stora landet:
och den tänkte jag mumsa i mig så fort jag har postat detta blogginlägg! 😋Ja men, då ses vi när vi ses nästa gång! Ha nu en fantstiskt fin midsommar, ta det lugnt med spånken (alkohol) och gör ingenting som jag inte skulle gjort! 😜😎
Anneli.
Mitt motto brukar vara: "Allt som KAN firas, SKA firas"! Jag försöker hålla i det trots enorm trötthet och igår valde jag verkligen att skärpa mig och trotsa kudden som ropade så förföriskt på mig, för igår fyllde min bonusdotter Adalet år!
Vi träffades på stan och gick och åt på Thairestaurangen "One Na" och sen var vi i Visentparken så mina bonusbarnbarn fick leka lite.
Här hoppar "M" på en studsmatta medans lillebror "Lilla A" sitter och hoppar med och skrattar av hjärtans lust!Efter en stund ville barnen ha glass så då åkte vi upp till Dalahästen (också en symbol för Avesta) och gick in på Burger King så de fick leka i lekhagen där och äta lite glass! Och det var det ingen som var ledsen för kan jag meddela!
När vi kom ut därifrån tog jag lite fler kort och här kommer de:
"M" och "Stora A" på en betong-dalahäst. Här nedan står Adalet och "Lilla A" och i bakgrunden kan man ana världens största dalahäst som också gett namn till denna del av Avesta. Till sist ett kort på alla fyra: Vilken trevlig och härlig dag vi hade! Alla var glada och nöjda - och trötta! Det tar på krafterna att vara ute i solen en halv dag! Själv kan jag meddela att jag somnade ovaggad när det var dags att krypa i säng och det misstänker jag att Adalet och barnen också gjorde!Ok! Det här får bli allt för idag! Vi ses en annan dag!
Anneli.
Det är hög tid att sätta fart på odlingarna här i det Sjögrenska residenset och det har vi också gjort! Och när jag säger "vi" så menar jag Käre Maken! Jag har just inte lagt två strån i kors faktiskt... Jo, jag petade ner tomatfrön och pumpafrön nån gång i slutet av mars men det är nog bara det.
Av pumpafröna kom det bara upp en ynka liten planta av tre sådda frön - fast den är inte så ynka, utan jättefin! Tomatplantor kom det upp massor av iallafall, fast bara tre av de röda men desto fler av de gula! Tyvärr har jag inte tagit nåt foto vare sig på pumpaplantan eller tomatplantorna men jag ska göra det längre fram, jag lovar!
I onsdags sa jag till Käre Maken att "imorgon måste vi plantera om alla tomatplantor och kanske ska vi sätta ut potatis också i odlingslådorna"? Jo, det kunde vi göra fick jag till svar men när jag vaknade i torsdags nån gång vid lunchtid och kom ner i köket lite senare så var det redan gjort! Har jag sagt att Käre Maken är en morgonpigg jäkel (till skillnad från mig)?
Jag frågade Käre Maken hur många potatisar han satte men det visste han inte så i år kan jag inte jämföra hur mycket potatis det blir av hur många potatisar som sattes. Men det får gå ändå!
Igår började vi av nån anledning prata om sparris och då kom Käre Maken på att han skulle gå ner till de stora landen och kolla om det kommit upp några från våra egna, och det hade det! Och DEM tog jag kort på! Ja, jag hann äta upp tre stycken innan jag kom på att jag skulle fota dem men här kommer fotot jag tog:
Jag tror att det är fjärde året "vi" (läs: Käre Maken) odlar sparris och första åren ger det inte så mycket och bara såna där små pluttingar som du ser till vänster på fotot. Men nu i år har det äntligen kommit några sparrisar som har lite storlek som du kan se till höger på fotot! Och jättegoda är de!Om en stund ska Käre Maken gå ut och sätta lök, vitlök och sallad i den tredje odlingslådan - den jag hade sallad och spenat i förra året. Om jag orkar går jag väl ut och tittar på... Sen pratade vi om att gräva ett nytt land här uppe vid huset där jag bl a tänkte att pumpaplantan ska vara. Det gamla landet är fullt av smultronplantor (och en tuva gräslök) så där kommer jag/vi förmodligen inte sätta nåt mer. Jag är ju rädd om mina smultron för det är bland det godaste jag vet!
Vi får se hur involverad jag orkar vara i "mina" odlingar i år. Den här förlamande tröttheten verkar tyvärr inte vilja ge med sig... det känns som att jag skulle kunna sova dygnet runt! Men å andra sidan så brukar jag ju bli lite piggare på våren och sommaren så jag gör som loppan och lever på hoppet att lite pigghet ska "kicka in" snart!
Man kan inte klaga på vädret iallafall! Och det är så underbart att se allt det gröna igen! Jag har suttit på en stol på gräsmattan med mina bara fötter på gräset och det är sååå skönt! Det gäller att passa på såna här fina dagar!
Men nu är det snart dags att laga middag! Vi ses när vi ses!
Anneli.
"Nä men allvarligt Anneli! Nu får du skärpa dig"!
"Men jag orkar inte..."
"Jo, försök! Ingenting blir ju bättre av att du bara sitter där och häckar! Kom igen nu Anneli"!
"Ja... Ok då. Jag ska försöka..."
Som du kanske förstod av ovanstående dialog mellan en del av mig och en annan del av mig så är jag trött, slut och helt galet skittrött! Fel på sköldkörteln gör så med folk... Det och alla tider att passa. Det känns som att jag har klippkort på Falu lasarett/ortopeden där jag bland annat har träffat en av läkarna som opererade mig och arbetsterapeuten som jag har träffat jag vet inte hur många gånger och nu fått två nya ortoser av.
Sen har jag ju den sedvanliga blodprovstagningen på Avesta lasarett som varit varannan vecka men nu ska glesas ut till var fjärde för att mina sköldkörtelvärden är stabila. Något förhöjda men stabila. Det känns positivt!
Som grädde på moset har jag varit till tandläkaren och ska tillbaka för att laga ett hål nån gång i juni. Till det har vi torsdagarna i Logen; Öppet hus, f.d. stickcaféet, men det är åtminstone roligt!
Det här kanske inte låter så stressande för dig som läser det här men för mig känns det som att jag knappt gör nåt annat... Jag behöver sååå mycket tid där jag inte har något inbokat och bara kan sitta och "häcka" (oftast vid datorn...)!
För ett par veckor sen hade jag världens dipp! Käre Maken pratade med mig men min trötta hjärna kunde inte koppla ihop orden till nån mening; jag förstod helt enkelt inte vad han sa! Det är riktigt otäckt när det händer och så hade jag i flera månader när jag var som värst utbränd. Nu var det bara en dag men det var lika lite kul som det var 2015 - 2016...
Meeen... Nu när jag ändå tagit mig i kragen och börjat skriva ett nytt blogginlägg så vill jag inte slösa bort tiden med att klaga! Jag ville bara ge en uppdatering om läget och varför det inte skrivits nåt här på över en månad.
Det jag bland annat tänkte visa var att äntligen, lagom till sommaren... är min halsduk färdigstickad!
Och apropå ortoser så har jag faktiskt fotat dem för att visa dig! När man som jag har artros och ont i tummarna - särskilt vänster tumme efter att läkaren på akuten drog för kung och fosterland i den när jag skulle gipsas - så har man en tendens att lägga in tummen i handen för att liksom skydda den och det är inte bra för då förkortas muskeln och man får sämre rörlighet i tummen. Det ortosen gör är att hålla tummen på plats så det inte händer.
Den här ortosen fick jag för drygt en månad sen och den ska jag ha när jag sover:
Sen har jag fått en mindre ortos men av samma hårda material som jag ska ha (och har) på dagarna:
Den är också helt Ok att ha på sig men inte när jag äter med kniv och gaffel eller stickar! Då måste jag ta av den för annars gör det ont i "tummgreppet". Jag vet inte om det är nåt som går att göra nåt åt men jag ska tillbaka till arbetsterapeuten i början av juni och då tar jag väl med den så får vi se om det går att rätta till. Och kolla, kolla på ärret efter operationen! Det har läkt jättefint! Jag är förresten mycket mindre stel om fingrarna och i handleden också så övningarna arbetsterapeuten gav mig har gett resultat! Nu återstår bara att få tillbaka styrkan också... men det kommer!På det stora hela så känns det som att allting går åt rätt håll! Inte så snabbt som jag vill men ändå! Alla framsteg - även små - är framsteg! Det behöver man påminna sig om ibland!
Men det här blir allt för idag! På återseende - när det nu blir!
Anneli.
Jaha, då har vi den 3 april idag och det är inte vilken skitdag som helst! Nä, det är Käre Makens och min bröllopsdag! Den 30:de i ordningen! Och dagen till ära så blev mina ringar klara hos guldsmeden!
Om du kommer ihåg så var de ju tvugna att klippa itu mina vigselringar när jag kom in på akuten efter att jag brutit min vänstra handled och jag var ganska ledsen för det.
Men det går ju som tur är att fixa, även om det naturligtvis kostar en del. Så före påsk kollade Käre Maken efter guldsmeder vi kunde lämna in ringarna till och han fastnade för Cederling i Hedemora. Så vi åkte dit med ringarna och de lovade att försöka få dem färdiga till idag även om det var lite kort om tid, så de vågade inte lova nåt. Du ser att det står "Prel 3/4"! Men de levererade! Himla schysst tycker jag!Så nu sitter ringarna åter där de ska! En kort sekund kändes det konstigt men det övergick snabbt i en välbekant känsla att ha dem där på ringfingret.
För övrigt var vår bröllopsdag för 30 år sen lika solig, lika blåsig och lika fin som idag, fast idag var det kallare!
Det här får bli allt för idag! Jag ska försöka att inte vänta lika länge som mellan detta blogginlägg och förra innan jag skriver igen men vi får se hur det går!
Tips: Prenumerera på bloggen så får du på mailen att det kommit ett nytt blogginlägg så missar du inget!
Anneli.
Då var det dags för en ny blogguppdatering från Anneli In Da Greenhouse! Jag sitter här med en stor kopp "Chikko not coffee" - det kaffesubstitut som jag skrev om i DETTA blogginlägg. Även om jag faktiskt har druckit kaffe några gånger nu i år - efter nästan två års uppehåll - så vill jag inte börja dricka det regelbundet eller ens ofta och eftersom jag tycker om smaken på Chikko not coffee så lider jag inte det allra minsta av att byta ut riktigt kaffe mot det! Så det är inget synd om mig alltså! 😊
Idag tänkte jag uppdatera mina kära bloggläsare om två saker:
1. Hur det går med handleden och handen
2. Vad jag gjorde på "Öppet Hus" i Logen igår
I onsdags var jag iväg upp till ortopeden i Falun igen och träffade "min" arbetsterapeut. Hon ville veta hur det gått med övningarna som jag skrev om i DETTA blogginlägg och ge lite mer tips på "Do's and don'ts" för att underlätta fortsatt läkning. Jag fick också ett "ärrplåster" som ska sitta på 23 timmar/dygn och det hjälper själva ärret att läka bättre.
På väg ut ur Falu lasarett svängde jag in på apoteket och köpte en förpackning ärrplåster så jag har det hemma när det är dags att byta: Ett plåster kan man ha i 3-4 dagar och det är ju bra för det var rätt dyrt. 97 spänn gick det på! Ja, ja... bara det hjälper!Min hand och handled har iallafall blivit lite bättre med hjälp av övningarna. Jag är inte riktigt lika stel längre och kan till och med göra en knytnäve av vänsterhanden efter en stunds uppmjukande rörelser. Men jag har fortfarande ingen styrka i fingrarna och det gör lite ont att träna men det var förväntat enligt arbetsterapeuten. Så på det stora hela går det åt rätt håll!
Och nu över till nånting helt - eller nästan helt annat - nämligen veckans "Öppet Hus" i Logen:
De senaste gångerna har jag ju målat på den där tavlan som jag visade i förra blogginlägget men jag är inte så himla road av att måla egentligen... speciellt inte när jag inte är tillräckligt konstnärlig för att bli nöjd med resultatet. Jag menar; ska man måla tavlor så vill man ju med stolthet kunna hänga upp dem på väggen, eller hur!?! Och det kan jag inte! Så nu i torsdags rotade jag fram min stickning och tog med den! Jag tänkte att stickning kan vara bra träning för min vänstra hand och handled och det tror jag att det var också! Men jag fick vila lite då och då när det började göra för ont. Och det gick långsamt! Men ska den där halsduken bli klar nån gång så är det bara att sticka på!
Jag vet inte hur lång den är och jag vet inte hur lång jag vill ha den men jag kommer nog iallafall sticka upp resten av nystanet. Jag har mer av samma garn men vi får se om det behövs. Eller om jag orkar. Time will tell!Ja men då så! Då säger vi så tycker jag! Ha nu en toppenfin helg så syns vi en annan gång!
Anneli.