Det är hög tid att sätta fart på odlingarna här i det Sjögrenska residenset och det har vi också gjort! Och när jag säger "vi" så menar jag Käre Maken! Jag har just inte lagt två strån i kors faktiskt... Jo, jag petade ner tomatfrön och pumpafrön nån gång i slutet av mars men det är nog bara det.
Av pumpafröna kom det bara upp en ynka liten planta av tre sådda frön - fast den är inte så ynka, utan jättefin! Tomatplantor kom det upp massor av iallafall, fast bara tre av de röda men desto fler av de gula! Tyvärr har jag inte tagit nåt foto vare sig på pumpaplantan eller tomatplantorna men jag ska göra det längre fram, jag lovar!
I onsdags sa jag till Käre Maken att "imorgon måste vi plantera om alla tomatplantor och kanske ska vi sätta ut potatis också i odlingslådorna"? Jo, det kunde vi göra fick jag till svar men när jag vaknade i torsdags nån gång vid lunchtid och kom ner i köket lite senare så var det redan gjort! Har jag sagt att Käre Maken är en morgonpigg jäkel (till skillnad från mig)?
Jag frågade Käre Maken hur många potatisar han satte men det visste han inte så i år kan jag inte jämföra hur mycket potatis det blir av hur många potatisar som sattes. Men det får gå ändå!
Igår började vi av nån anledning prata om sparris och då kom Käre Maken på att han skulle gå ner till de stora landen och kolla om det kommit upp några från våra egna, och det hade det! Och DEM tog jag kort på! Ja, jag hann äta upp tre stycken innan jag kom på att jag skulle fota dem men här kommer fotot jag tog:
Om en stund ska Käre Maken gå ut och sätta lök, vitlök och sallad i den tredje odlingslådan - den jag hade sallad och spenat i förra året. Om jag orkar går jag väl ut och tittar på... Sen pratade vi om att gräva ett nytt land här uppe vid huset där jag bl a tänkte att pumpaplantan ska vara. Det gamla landet är fullt av smultronplantor (och en tuva gräslök) så där kommer jag/vi förmodligen inte sätta nåt mer. Jag är ju rädd om mina smultron för det är bland det godaste jag vet!
Vi får se hur involverad jag orkar vara i "mina" odlingar i år. Den här förlamande tröttheten verkar tyvärr inte vilja ge med sig... det känns som att jag skulle kunna sova dygnet runt! Men å andra sidan så brukar jag ju bli lite piggare på våren och sommaren så jag gör som loppan och lever på hoppet att lite pigghet ska "kicka in" snart!
Man kan inte klaga på vädret iallafall! Och det är så underbart att se allt det gröna igen! Jag har suttit på en stol på gräsmattan med mina bara fötter på gräset och det är sååå skönt! Det gäller att passa på såna här fina dagar!
Men nu är det snart dags att laga middag! Vi ses när vi ses!
Anneli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar