måndag 11 maj 2020

En dag i taget, en sak i taget.

Efter att svärfar dog i lördags har allt känts väldigt konstigt. Overkligt på nåt vis...
Det är ju inte som att jag inte förstår vad som hänt, men... ändå förstår man inte... VILL kanske inte förstå? Du som varit med om nåt liknande förstår säkert vad jag menar.

I lördags, efter att de från Begravningsbyrån hade hämtat svärfar, började jag plocka undan lite och tog några foton i rummet där svärfar just blivit utburen med fötterna först:
Tomt... Nyss låg han här och nu är han borta... 
Sen låste jag och gick in till stora huset. Jag orkade inte uppbåda nån energi till att vara kvar längre.

Igår orkade jag inte heller gå in till Da House... Jag visste att jag borde hämta några grejer i kylskåpet, fortsätta plocka ihop svärfars saker och ställa fram det som Palliativa Teamet ska komma och hämta, men... det liksom gick bara inte... Men IDAG äntligen tog jag mig samman och gick in och började.
Det kändes jättekonstigt att t ex slänga svärfars tandborste, diska det sista glaset han druckit ur och slänga den sista yoghurten som jag hade gjort till honom men som aldrig blev uppäten... Men nu kan iallafall Palliativa Teamet komma, för nu har jag plockat ihop allting som de ska ta med sig!

Imorgon ska vi till Begravningsbyrån och prata begravning. Sen ska en dödsannons skrivas och skickas in till tidningen. Det är samtal som ska ringas och massor av annat som ska roddas... Jag känner mig ganska dränerad på energi, men allting måste ju göras! Jag försöker tänka: "en dag i taget, en sak i taget" och att det inte bara är jag som ska fixa allting! Men jag vill ju underlätta så mycket som möjligt för Käre Maken och för Kära Svärmor..!
Men det ordnar sig... Det gör det alltid! På nåt vis...

Anneli.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Åh Anneli fattar precis!! Vi påverkas nog mer än vad vi tror av en sådan händelse. Och det är dynamik m alla personer involverade, när en lämnar dynamiken känns det! Det är en process , så vila så gott du kan. Hur mår Janne? Och hans mamma? Jag tänker på er! Önskar jag var dör o kunde hjälpa till! ❤️ Kramar Ta hand om er.

Anneli Sjögren sa...

Tack kära du! Ja du har rätt i det där med dynamiken! Så är det verkligen! (Och det gäller även när nån kommer in i en existerande grupp - då förändras dynamiken också!)
Vila har jag inte tid med just nu... Det är så mycket som ska göras inför begravningen... Men efter den ska jag försöka vila!!
Både Janne och hans mamma mår efter omständigheterna bra; det är skratt blandat med tårar och oro för framtiden (mest för svärmor då).
Ja, lite hjälp hade inte varit dumt att få för jag har ganska mycket att rodda i inför begravningen. Jag ska baka, håller på med ett programblad och så är det massa samtal att ringa... Men städa får Janne göra!!! :P
Tack för din kommentar! ♥