Pepptalk till mig själv

"Nä men allvarligt Anneli! Nu får du skärpa dig"!
"Men jag orkar inte..."
"Jo, försök! Ingenting blir ju bättre av att du bara sitter där och häckar! Kom igen nu Anneli"!
"Ja... Ok då. Jag ska försöka..."

Som du kanske förstod av ovanstående dialog mellan en del av mig och en annan del av mig så är jag trött, slut och helt galet skittrött! Fel på sköldkörteln gör så med folk... Det och alla tider att passa. Det känns som att jag har klippkort på Falu lasarett/ortopeden där jag bland annat har träffat en av läkarna som opererade mig och arbetsterapeuten som jag har träffat jag vet inte hur många gånger och nu fått två nya ortoser av.
Sen har jag ju den sedvanliga blodprovstagningen på Avesta lasarett som varit varannan vecka men nu ska glesas ut till var fjärde för att mina sköldkörtelvärden är stabila. Något förhöjda men stabila. Det känns positivt!
Som grädde på moset har jag varit till tandläkaren och ska tillbaka för att laga ett hål nån gång i juni. Till det har vi torsdagarna i Logen; Öppet hus, f.d. stickcaféet, men det är åtminstone roligt!  
Det här kanske inte låter så stressande för dig som läser det här men för mig känns det som att jag knappt gör nåt annat... Jag behöver sååå mycket tid där jag inte har något inbokat och bara kan sitta och "häcka" (oftast vid datorn...)!

För ett par veckor sen hade jag världens dipp! Käre Maken pratade med mig men min trötta hjärna kunde inte koppla ihop orden till nån mening; jag förstod helt enkelt inte vad han sa! Det är riktigt otäckt när det händer och så hade jag i flera månader när jag var som värst utbränd. Nu var det bara en dag men det var lika lite kul som det var 2015 - 2016... 

Meeen... Nu när jag ändå tagit mig i kragen och börjat skriva ett nytt blogginlägg så vill jag inte slösa bort tiden med att klaga! Jag ville bara ge en uppdatering om läget och varför det inte skrivits nåt här på över en månad. 
Det jag bland annat tänkte visa var att äntligen, lagom till sommaren... är min halsduk färdigstickad!

Egentligen var den nog färdigstickad för en eller ett par decimeter sen för jag får vira den tre varv runt halsen när jag ska ha den på mig men det gör inget! Huvudsaken är att den är skön att ha på sig och det är den! Och så älskar jag färgen!

Och apropå ortoser så har jag faktiskt fotat dem för att visa dig! När man som jag har artros och ont i tummarna - särskilt vänster tumme efter att läkaren på akuten drog för kung och fosterland i den när jag skulle gipsas - så har man en tendens att lägga in tummen i handen för att liksom skydda den och det är inte bra för då förkortas muskeln och man får sämre rörlighet i tummen. Det ortosen gör är att hålla tummen på plats så det inte händer.
Den här ortosen fick jag för drygt en månad sen och den ska jag ha när jag sover: 

Jag trodde att det skulle bli svårt att sova med den men icke! Snarare tvärtom faktiskt! 

Det känns nästan som att hålla en vän i handen - lite tryggt så där! Men vi får se hur det går att sova med den i sommar när det är varmt på nätterna... Time will tell!

Sen har jag fått en mindre ortos men av samma hårda material som jag ska ha (och har) på dagarna: 

Den är också helt Ok att ha på sig men inte när jag äter med kniv och gaffel eller stickar! Då måste jag ta av den för annars gör det ont i "tummgreppet". Jag vet inte om det är nåt som går att göra nåt åt men jag ska tillbaka till arbetsterapeuten i början av juni och då tar jag väl med den så får vi se om det går att rätta till. 

Och kolla, kolla på ärret efter operationen! Det har läkt jättefint! Jag är förresten mycket mindre stel om fingrarna och i handleden också så övningarna arbetsterapeuten gav mig har gett resultat! Nu återstår bara att få tillbaka styrkan också... men det kommer! 

På det stora hela så känns det som att allting går åt rätt håll! Inte så snabbt som jag vill men ändå! Alla framsteg - även små - är framsteg! Det behöver man påminna sig om ibland!

Men det här blir allt för idag! På återseende - när det nu blir!

Anneli.