Den andra flaskan med frekvensmedlet "Ytterbium" räckte i precis 3 veckor, för idag tog jag första dropparna ur den tredje flaskan.
Two down - one to go!
Den här gången känner jag mig inte lika glad och positiv som när jag skrev den förra Frekvensmedicin-uppdateringen...
Jag har undvikit all stress och verkligen tagit det lugnt de här tre veckorna. Jag har sagt nej och gett återbud när jag känt att min energi tryter. Jag har försökt äta så nyttigt jag kan och undvikit sånt jag vet att jag inte borde äta. Jag har tillåtit mig att sova så mycket som jag behöver. Och ändå har jag mått pissdåligt de senaste veckorna... och gått upp i vikt...
Det här jag skrev förra gången om att mina fötter inte gjorde lika ont längre och att de inte svullnade lika fort, det har gått tillbaka och nu har det blivit ännu värre än förut! Jag har sååå jä-la ont - speciellt i vänsterfoten - att jag knappt kan gå och stå! Och svullnaden går numera inte ens helt tillbaka trots en lång natts sömn. *Suck* 😢
Trött som tusan är jag också! Från jag vaknat till jag somnar! Trött och håglös... och jag har liksom tappat gnistan... och livslusten... Just nu orkar jag ingenting känns det som...
Hur Frekvensmedicinen kommer in i allt det här har jag ingen aning om... och mitt i eländet kan jag heller inte avgöra om det är nånting som förbättrats sen sist. Vad jag däremot kan säga är att jag fortfarande är klarare i huvudet och har mycket bättre minne (nästan som innan utbrändheten)! Hjärtat har också skött sig exemplariskt, så det får man väl vara glad åt!
Vet ni, på onsdag (d v s om 2 dagar) är det faktiskt exakt ett år sen jag började med Frekvensmedicin! Även om jag måste erkänna att jag hade hoppats på att min hälsa skulle ha repat sig mycket mer vid det här laget så har det ju iallafall gått åt rätt håll med vissa saker (hjärndimman och minnet t ex). Kroniska tillstånd tar ofta lång tid att bli frisk ifrån, det vet jag ju. Det går inte att jämföra med medicin från vårdcentralens läkare som i stort sett bara maskerar symptom (vilket oftast går ganska fort) men inte har gjort nåt åt den underliggande orsaken till varför man blev sjuk till att börja med! Sånt är jag inte intresserad av! Jag vill bli frisk på riktigt!!!
Så det jag hoppas kunna komma till rätta med nu är:
Knölstruman, stresskänsligheten, vad det än är som gör att mina fötter och anklar gör så ont och är så svullna, och vikten (har gått upp hela 5 kilo på detta år!!! TROTS ca 6 månader med 16/8-dieten, och en längre period med 5:2-dieten innan det!!!)! Ja, och så den här förlamande tröttheten också förstås! Men den har ju iallafall varit bättre i perioder. Men nu vill jag verkligen komma tillbaka till en mer permanent "pigghet"!
Jag har ingen ny tid till "min" Homeopat Kari Kokko än, utan jag skulle ringa honom och stämma av nånstans mitt i den sista flaskan Ytterbium. Mer än så vet jag inte i skrivande stund. Men när jag pratar med honom så ska jag ta upp det jag skrivit om här, och är det så att han inte kan hjälpa mig mer så får jag söka mig andra lösningar. För jag orkar verkligen inte må så här längre!! Händer ingenting snart så vet jag inte om jag ens vill leva längre... (Sorry, men jag mår verkligen inget bra just nu...) Meeen... vi ska väl hoppas att det finns nåt som hjälper mig att bli frisk! Hoppet är som bekant det sista som lämnar en!
Anneli.
Jag har undvikit all stress och verkligen tagit det lugnt de här tre veckorna. Jag har sagt nej och gett återbud när jag känt att min energi tryter. Jag har försökt äta så nyttigt jag kan och undvikit sånt jag vet att jag inte borde äta. Jag har tillåtit mig att sova så mycket som jag behöver. Och ändå har jag mått pissdåligt de senaste veckorna... och gått upp i vikt...
Det här jag skrev förra gången om att mina fötter inte gjorde lika ont längre och att de inte svullnade lika fort, det har gått tillbaka och nu har det blivit ännu värre än förut! Jag har sååå jä-la ont - speciellt i vänsterfoten - att jag knappt kan gå och stå! Och svullnaden går numera inte ens helt tillbaka trots en lång natts sömn. *Suck* 😢
Trött som tusan är jag också! Från jag vaknat till jag somnar! Trött och håglös... och jag har liksom tappat gnistan... och livslusten... Just nu orkar jag ingenting känns det som...
Hur Frekvensmedicinen kommer in i allt det här har jag ingen aning om... och mitt i eländet kan jag heller inte avgöra om det är nånting som förbättrats sen sist. Vad jag däremot kan säga är att jag fortfarande är klarare i huvudet och har mycket bättre minne (nästan som innan utbrändheten)! Hjärtat har också skött sig exemplariskt, så det får man väl vara glad åt!
Vet ni, på onsdag (d v s om 2 dagar) är det faktiskt exakt ett år sen jag började med Frekvensmedicin! Även om jag måste erkänna att jag hade hoppats på att min hälsa skulle ha repat sig mycket mer vid det här laget så har det ju iallafall gått åt rätt håll med vissa saker (hjärndimman och minnet t ex). Kroniska tillstånd tar ofta lång tid att bli frisk ifrån, det vet jag ju. Det går inte att jämföra med medicin från vårdcentralens läkare som i stort sett bara maskerar symptom (vilket oftast går ganska fort) men inte har gjort nåt åt den underliggande orsaken till varför man blev sjuk till att börja med! Sånt är jag inte intresserad av! Jag vill bli frisk på riktigt!!!
Så det jag hoppas kunna komma till rätta med nu är:
Knölstruman, stresskänsligheten, vad det än är som gör att mina fötter och anklar gör så ont och är så svullna, och vikten (har gått upp hela 5 kilo på detta år!!! TROTS ca 6 månader med 16/8-dieten, och en längre period med 5:2-dieten innan det!!!)! Ja, och så den här förlamande tröttheten också förstås! Men den har ju iallafall varit bättre i perioder. Men nu vill jag verkligen komma tillbaka till en mer permanent "pigghet"!
Jag har ingen ny tid till "min" Homeopat Kari Kokko än, utan jag skulle ringa honom och stämma av nånstans mitt i den sista flaskan Ytterbium. Mer än så vet jag inte i skrivande stund. Men när jag pratar med honom så ska jag ta upp det jag skrivit om här, och är det så att han inte kan hjälpa mig mer så får jag söka mig andra lösningar. För jag orkar verkligen inte må så här längre!! Händer ingenting snart så vet jag inte om jag ens vill leva längre... (Sorry, men jag mår verkligen inget bra just nu...) Meeen... vi ska väl hoppas att det finns nåt som hjälper mig att bli frisk! Hoppet är som bekant det sista som lämnar en!
Anneli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar