Födelsedagsfirande på stan

Mitt motto brukar vara: "Allt som KAN firas, SKA firas"! Jag försöker hålla i det trots enorm trötthet och igår valde jag verkligen att skärpa mig och trotsa kudden som ropade så förföriskt på mig, för igår fyllde min bonusdotter Adalet år! 

Vi träffades på stan och gick och åt på Thairestaurangen "One Na" och sen var vi i Visentparken så mina bonusbarnbarn fick leka lite. 

Här hoppar "M"  på en studsmatta medans lillebror "Lilla A" sitter och hoppar med och skrattar av hjärtans lust! 
Sen klättrade de upp på en orange figur som står där i parken.

I bakgrunden på detta kort ser du varför denna park heter Visentparken! Visenten är ju Avestas symbol!

Efter en stund ville barnen ha glass så då åkte vi upp till Dalahästen (också en symbol för Avesta) och gick in på Burger King så de fick leka i lekhagen där och äta lite glass! Och det var det ingen som var ledsen för kan jag meddela! 

När vi kom ut därifrån tog jag lite fler kort och här kommer de: 

"M" och "Stora A" på en betong-dalahäst. 

Här nedan står Adalet och "Lilla A" och i bakgrunden kan man ana världens största dalahäst som också gett namn till denna del av Avesta. 

Till sist ett kort på alla fyra: 

Vilken trevlig och härlig dag vi hade! Alla var glada och nöjda - och trötta! Det tar på krafterna att vara ute i solen en halv dag! Själv kan jag meddela att jag somnade ovaggad när det var dags att krypa i säng och det misstänker jag att Adalet och barnen också gjorde!

Ok! Det här får bli allt för idag! Vi ses en annan dag!

Anneli. 

Odling 2024

Det är hög tid att sätta fart på odlingarna här i det Sjögrenska residenset och det har vi också gjort! Och när jag säger "vi" så menar jag Käre Maken! Jag har just inte lagt två strån i kors faktiskt... Jo, jag petade ner tomatfrön och pumpafrön nån gång i slutet av mars men det är nog bara det. 
Av pumpafröna kom det bara upp en ynka liten planta av tre sådda frön - fast den är inte så ynka, utan jättefin! Tomatplantor kom det upp massor av iallafall, fast bara tre av de röda men desto fler av de gula! Tyvärr har jag inte tagit nåt foto vare sig på pumpaplantan eller tomatplantorna men jag ska göra det längre fram, jag lovar! 

I onsdags sa jag till Käre Maken att "imorgon måste vi plantera om alla tomatplantor och kanske ska vi sätta ut potatis också i odlingslådorna"? Jo, det kunde vi göra fick jag till svar men när jag vaknade i torsdags nån gång vid lunchtid och kom ner i köket lite senare så var det redan gjort! Har jag sagt att Käre Maken är en morgonpigg jäkel (till skillnad från mig)? 
Jag frågade Käre Maken hur många potatisar han satte men det visste han inte så i år kan jag inte jämföra hur mycket potatis det blir av hur många potatisar som sattes. Men det får gå ändå!

Igår började vi av nån anledning prata om sparris och då kom Käre Maken på att han skulle gå ner till de stora landen och kolla om det kommit upp några från våra egna, och det hade det! Och DEM tog jag kort på! Ja, jag hann äta upp tre stycken innan jag kom på att jag skulle fota dem men här kommer fotot jag tog: 

Jag tror att det är fjärde året "vi" (läs: Käre Maken) odlar sparris och första åren ger det inte så mycket och bara såna där små pluttingar som du ser till vänster på fotot. Men nu i år har det äntligen kommit några sparrisar som har lite storlek som du kan se till höger på fotot! Och jättegoda är de!

Om en stund ska Käre Maken gå ut och sätta lök, vitlök och sallad i den tredje odlingslådan - den jag hade sallad och spenat i förra året. Om jag orkar går jag väl ut och tittar på... Sen pratade vi om att gräva ett nytt land här uppe vid huset där jag bl a tänkte att pumpaplantan ska vara. Det gamla landet är fullt av smultronplantor (och en tuva gräslök) så där kommer jag/vi förmodligen inte sätta nåt mer. Jag är ju rädd om mina smultron för det är bland det godaste jag vet!

Vi får se hur involverad jag orkar vara i "mina" odlingar i år. Den här förlamande tröttheten verkar tyvärr inte vilja ge med sig... det känns som att jag skulle kunna sova dygnet runt! Men å andra sidan så brukar jag ju bli lite piggare på våren och sommaren så jag gör som loppan och lever på hoppet att lite pigghet ska "kicka in" snart!
Man kan inte klaga på vädret iallafall! Och det är så underbart att se allt det gröna igen! Jag har suttit på en stol på gräsmattan med mina bara fötter på gräset och det är sååå skönt! Det gäller att passa på såna här fina dagar!

Men nu är det snart dags att laga middag! Vi ses när vi ses!

Anneli. 

Pepptalk till mig själv

"Nä men allvarligt Anneli! Nu får du skärpa dig"!
"Men jag orkar inte..."
"Jo, försök! Ingenting blir ju bättre av att du bara sitter där och häckar! Kom igen nu Anneli"!
"Ja... Ok då. Jag ska försöka..."

Som du kanske förstod av ovanstående dialog mellan en del av mig och en annan del av mig så är jag trött, slut och helt galet skittrött! Fel på sköldkörteln gör så med folk... Det och alla tider att passa. Det känns som att jag har klippkort på Falu lasarett/ortopeden där jag bland annat har träffat en av läkarna som opererade mig och arbetsterapeuten som jag har träffat jag vet inte hur många gånger och nu fått två nya ortoser av.
Sen har jag ju den sedvanliga blodprovstagningen på Avesta lasarett som varit varannan vecka men nu ska glesas ut till var fjärde för att mina sköldkörtelvärden är stabila. Något förhöjda men stabila. Det känns positivt!
Som grädde på moset har jag varit till tandläkaren och ska tillbaka för att laga ett hål nån gång i juni. Till det har vi torsdagarna i Logen; Öppet hus, f.d. stickcaféet, men det är åtminstone roligt!  
Det här kanske inte låter så stressande för dig som läser det här men för mig känns det som att jag knappt gör nåt annat... Jag behöver sååå mycket tid där jag inte har något inbokat och bara kan sitta och "häcka" (oftast vid datorn...)!

För ett par veckor sen hade jag världens dipp! Käre Maken pratade med mig men min trötta hjärna kunde inte koppla ihop orden till nån mening; jag förstod helt enkelt inte vad han sa! Det är riktigt otäckt när det händer och så hade jag i flera månader när jag var som värst utbränd. Nu var det bara en dag men det var lika lite kul som det var 2015 - 2016... 

Meeen... Nu när jag ändå tagit mig i kragen och börjat skriva ett nytt blogginlägg så vill jag inte slösa bort tiden med att klaga! Jag ville bara ge en uppdatering om läget och varför det inte skrivits nåt här på över en månad. 
Det jag bland annat tänkte visa var att äntligen, lagom till sommaren... är min halsduk färdigstickad!

Egentligen var den nog färdigstickad för en eller ett par decimeter sen för jag får vira den tre varv runt halsen när jag ska ha den på mig men det gör inget! Huvudsaken är att den är skön att ha på sig och det är den! Och så älskar jag färgen!

Och apropå ortoser så har jag faktiskt fotat dem för att visa dig! När man som jag har artros och ont i tummarna - särskilt vänster tumme efter att läkaren på akuten drog för kung och fosterland i den när jag skulle gipsas - så har man en tendens att lägga in tummen i handen för att liksom skydda den och det är inte bra för då förkortas muskeln och man får sämre rörlighet i tummen. Det ortosen gör är att hålla tummen på plats så det inte händer.
Den här ortosen fick jag för drygt en månad sen och den ska jag ha när jag sover: 

Jag trodde att det skulle bli svårt att sova med den men icke! Snarare tvärtom faktiskt! 

Det känns nästan som att hålla en vän i handen - lite tryggt så där! Men vi får se hur det går att sova med den i sommar när det är varmt på nätterna... Time will tell!

Sen har jag fått en mindre ortos men av samma hårda material som jag ska ha (och har) på dagarna: 

Den är också helt Ok att ha på sig men inte när jag äter med kniv och gaffel eller stickar! Då måste jag ta av den för annars gör det ont i "tummgreppet". Jag vet inte om det är nåt som går att göra nåt åt men jag ska tillbaka till arbetsterapeuten i början av juni och då tar jag väl med den så får vi se om det går att rätta till. 

Och kolla, kolla på ärret efter operationen! Det har läkt jättefint! Jag är förresten mycket mindre stel om fingrarna och i handleden också så övningarna arbetsterapeuten gav mig har gett resultat! Nu återstår bara att få tillbaka styrkan också... men det kommer! 

På det stora hela så känns det som att allting går åt rätt håll! Inte så snabbt som jag vill men ändå! Alla framsteg - även små - är framsteg! Det behöver man påminna sig om ibland!

Men det här blir allt för idag! På återseende - när det nu blir!

Anneli.