torsdag 28 december 2017

Trettioförsta uppdateringen av Frekvensmedicinen.

Igår tog jag sista skvätten av Frekvensmedicinen Simaruba, flaska nr 2.
Two down - one to go!

Som vanligt är det mer eller mindre omöjligt att utröna huruvida Frekvensmedicinen gjort nån "nytta" eller inte... men mot alla odds har jag faktiskt klarat av julen med allt vad det innebär av stress på olika plan utan att fullständigt säcka ihop! Ja till och med trots att jag åkte på en förkylning mitt i värsta stressen! 
Visst... jag har blivit äldre och klokare och har stressat mycket mindre jämfört med tidigare år, och jag lägger inte samma krav på mig att jag ska hinna göra så himla mycket. När vi firade jul med alla kidsen den 23:dje så hade vi knytkalas och var och en hade med sig en rätt som alla fick äta av, och mycket enklare än så kan det inte bli! (Jag hade med mig två sorters godisar, nämligen de HÄR, och Ärtpesto som du kan hitta recept på HÄR.)
Men om jag aldrig hade tagit nån Frekvensmedicin, hade jag klarat julstressen lika bra? Det lär vi aldrig få veta, för tiden och förbättrad kost måste ju också ha gjort sitt till för att få mig mer och mer ur utbrändheten!

Men i övrigt då? Har NÅT blivit bättre under de veckor jag tagit flaska nr 2 av Simaruba? 
Ja, jag skrev ju för några månader sen att jag kanske, möjligtvis kunde ana att min förstorade sköldkörtel började bli liiiiite mindre... kanske... svårt att avgöra... Men jag har liksom haft extra koll på den de senaste månaderna för att se om det verkligen är sant, och banne mig! Jag tror faktiskt det! Att sköldkörteln skulle kunna återgå till normal storlek när man som jag har knölstruma säger läkarna är omöjligt, så om det faktiskt är så att den börjar bli mindre så kan det inte vara nåt annat än Frekvensmedicinen som har gjort det!

Men det här med att man är uppmärksam och kollar nåt nästan dagligen har en klar nackdel: eftersom förändringen går så långsamt så hinner man vänja sig vid förbättringen som blir det nya "normala" och därför blir det jättesvårt att avgöra om det verkligen hänt nåt. För än så länge är det ingen stor skillnad - knölen sitter där den sitter. Men hoppet har ju verkligen tänts, att det går att bli frisk från knölstruma!
Ja, det är bara att konstatera att det behöver gå ännu längre tid innan jag med säkerhet kan säga hur det ligger till. Tålamod... tålamod!

För övrigt så går det upp och det går ner... fram och tillbaka... men trots att jag inte kan sätta fingret på det så känns det ändå som att det går mer fram än tillbaka... Och jag har en plan... Men det kommer jag att skriva mer om i ett annat blogginlägg! Stay tuned!

Anneli.

2 kommentarer:

Lotta sa...

Det är spännande att följa din hälsoresa, men jag förstår att det är svårt att veta vad som gjort vad. Men spelar det någon roll egentligen? Huvudsaken är att du mår bättre och bättre tycker jag!

Anneli Sjögren sa...

Hej Lotta, och tack för din kommentar!
Jo, visst är huvudsaken att jag mår bättre och bättre, men eftersom jag är intresserad av hälsa och olika sätt att bli frisk på så är det ju av intresse också att veta vad som gjort vad. Men min hälsa ÄR viktigare!