Blodad tand och mersmak!

Igår - äntligen! - träffade jag min kompis Katta! Fuck Corona! Det är bara SÅ länge man står ut utan sina kompisar!!! (Men hon var frisk och jag var frisk och så säger vi inget mer om det!)
Katta har en lokal inne i Avesta och det var där vi hade vår "dejt".

För inte så länge sen började Katta att göra tavlor med en teknik som kallas "Fluid art" och idag skulle även jag få prova att göra en egen tavla med nämnda teknik! Ååååååh! va roligt det var!

Hur målar man då med Fluid art? Jo, man målar inte! Inte som man i dagligt tal menar när man säger att måla! Det vill säga; penslar är inget man behöver (om man inte vill för vissa detaljer t ex) för man häller på färgen! Sen tippar man kanvasen fram och tillbaka så färgerna glider runt och över kanterna. Sååå kladdigt och sååå kul!

Katta in action!

Man använder akrylfärg och det finns massor med härliga färger och nyanser!

Jämför tavlorna på bilderna! Det är samma tavla en stund senare!

Hur blev min tavla då? Jo som tur var så dokumenterade jag processen så gott jag kunde!
Jag började med att sätta maskeringstejp så den stack upp och bildade en kant runt om hela kanvasen. Det är inget man måste göra, men Katta sa att man kan spara på lite färg på det viset och så har man lite bättre koll på när man väljer att låta färgerna rinna över kanten. Iallafall: sen hällde och droppade jag på de färger jag ville ha och då såg den ut så här:

Än ser det inte mycket ut för världen, och det går inte att ana slutresultatet!

Sen tog jag bort maskeringstejpen och vickade runt färgerna så de skulle blandas och sträckas ut, och då såg det ut så här:

Snacka om skillnad!

När jag kommit så här långt slog experimentlusten till BIG TIME och jag klippte till några garnlängder som jag "krusidullade" runt ovanpå den våta färgen. Så här:

Ok... Hur i hela friden ska det här bli då?

Observera att garnändarna hänger ut över kanten nertill. Detta för att jag skulle kunna dra ut garnet för att skapa mönster.
Jag tryckte ner garnet i färgen försiktigt med hjälp av en spatel och sen drog jag sakta ut alla garnlängderna och resultatet ser du här:

Ja men wow (om jag får säga det själv)! Vilken skillnad!

Nu ska tavlan få torka i några dagar och sen ska vi ha nån slags "fernissa" på sa Katta. Och sen när det har torkat så är tavlan klar!
Är det bara jag som tycker att det blev jättehäftigt? Och typ rätt snyggt... Ja, du får tycka vad du vill! JAG är iallafall nöjd! Väldigt nöjd!

Det här gav blodad tand och mersmak kan jag säga! Jag längtar efter att göra en tavla till! Och sen en till... och en till... (Det känns som att det kan bli rätt dyrt det här... 😱 )

Hur blev Kattas tavla då? Jo det kan jag visa! Så här:

Det kunde man inte trott när man först såg den!

Äh! Vi tar en sista bild på min tavla! Fotot taget när den hade torkat nån timme eller två:

Ingen stor skillnad.

Vi får se när vi kan träffas igen, Katta och jag. Hoppas det inte tar alltför många dagar! Läääängtar!

Anneli Da Artist! 😛

Förföriska Frestelser

Wohoo! 😃 Nu har jag fastat i 14 dagar! Idag är dag nr 15, och efter idag är jag halvvägs - OM jag nu pallar med att fasta lika länge till, d v s i 30 dagar.  Vi får väl se... Jag tar en dag i taget!

Jag måste erkänna att de senaste 3 - 4 dagarna så har Käre Makens mat luktat vääääldigt gott... och den jäkeln gjorde hummus häromdagen!! Ja men alltså; jag ÄLSKAR ju hummus!!! Men jag smakade inget - bara luktade!! 😛

Och när jag ändå är inne på att erkänna nåt... Ni vet ju att jag "fuskfastar", genom att jag tillåter mig att äta lite vattenmelon (och 1 tsk chiafrön om dagen), men de senaste 4 dagarna har jag ätit jordgubbar istället för vattenmelon! Det går inte att låta bli! Käre Maken kommer en med en liten skål nyplockade, egenodlade, ekologiska jordgubbar varje morgon, och de bara står där på köksbordet och viskar förföriskt: "Kom kära Anneli! Ät upp oss! Vi är jättegoda!" Och vem är jag att motstå de bedjande viskningarna?!? 😜 Och de ÄR jättegoda! Och jättenyttiga! Så jag äter med gott samvete!

Förr i världen när jag fastade (förr i världen = innan jag fick barn, så det är länge sen!) så blev jag som heltokig när jag fastade! Jag fick nästan noja på att läsa recept, laga mat (som jag frös in portionsvis), göra matlistor och menyer på vad jag skulle äta efter fastan och, framför allt: lukta på mat! Denna gång har jag inte känt något behov av att göra nåt av ovanstående - mer än just att lukta på mat! Och det var ju inte från början, utan kom först för 3 - 4 dagar sen. Men jag har börjat märka att jag tänker allt mer på vad jag ska äta sen när jag slutat fasta... Speciellt tänker jag på bönor... Ni kanske har läst i media om hur hälsosamt det ska vara att äta bönor och att man kan gå ner i vikt av det. Förmodligen är det att jag läst om det som triggat igång ett visst mått av matplanerande hos mig nu. Jag tror faktiskt att min experimentlust och längtan efter att prova olika recept baserade på bönor eventuellt KAN bli mitt fall... alltså det som gör att jag avbryter fastan innan 30 dagar har gått! Men jag försöker att motstå! Jag trivs ju med att fasta, och både juicerna, jordgubbarna, vattenmelonen och kokosvattnet är jättegoda, så det går verkligen ingen nöd på mig! Men... jag vill prova nya, spännande bönrecept! Jag försöker intala mig att bönorna och recepten och experiment-lusten kommer att finnas där även efter jag brutit fastan, men.. jag känner mig lite otålig... Jag vill börja NU!! Men det kommer jag inte! Nä, jag fortsätter att fasta lite till! Envis som synden är jag när jag sätter den sidan till! Men som sagt; jag tar en dag i taget och lovar just ingenting...

En annan sak som kanske - kanske inte - sätter käppar i mitt fastehjul är att Käre Sonen kommer hem imorgon efter att ha hälsat på sina syskon i Stockholm i 2½ veckor, och med sig har han Käre Storebror d.y. (den yngre). När storebror fortfarande bodde hemma så var det ofta han som lagade maten här, och han är jätteduktig på det. Och nu när jag fastar så tänker jag faktiskt inte laga mat till Brorsorna Bus, utan det får de göra själva! (De är ju iallafall 18 och snart 23 år!) Men... då vet jag ju att storebror är så duktig på att laga mat... Hur ska jag stå emot? Kommer det att räcka att bara lukta på maten, eller kommer det att göra så jag blir så suktad att jag börjar äta "i förtid"? Hmmm... Njae... Jag ska stå emot allt jag kan! Men lovar nåt det gör jag inte! 😜

Anneli.

Wow! Det BLEV ett bröd!

Helt plötsligt kom lusten över mig igen! Experimentlusten alltså! Och då serru; då är det bara att kavla upp ärmarna och sätta fart! 😄

Det började i torsdags. Jag hade ganska mycket Kefir som jag inte druckit upp än. Och jag hade ny och smaksatt Kefir som jag hellre ville dricka. Vad göra? "Tja" tänkte jag, "varför inte kolla om det går att baka bröd, där man byter ut jästen mot Kefir!?! Typ surdegsbröd. 

Det måste ju bara testas"!

Sagt och gjort! Jag började med att röra ihop Kefir, havrekli, vetemjöl och socker.

Jag mätte ingenting, men på ett ungefär hade jag ca 3 dl kefir, 1 dl havrekli, 2 msk rårörsocker (som "mat" till jästsvamparna) och vetemjöl tills det blev en lös deg.

Sen satte jag plast över bunken och lät den stå framme i köket i ca 22 timmar. Så här såg det ut i bunken då:

Det såg bra ut, eller hur!?! Vilken skillnad!?! 😌

Nästa steg blev att röra i ca 1 tsk salt, några matskedar olja, ca 2 tsk rårörsocker och vetemjöl så att degen gick att knåda på bordet. Sen formade jag en limpa som jag la i en smord och med sesamfrön "bröad" siliconbrödform. Eftersom jag förstod att den skulle behöva stå i flera timmar och jäsa så oljade jag in ytan på det blivande brödet och strödde på sesamfrön så inte degen skulle torka.

Formen ställde jag in i ugnen på en bakplåtspappersklädd plåt på näst nedersta falsen. Sen la jag på ett bakplåtspapper för att ytterligare hindra att ytan torkade, stängde luckan och satte på lampan i ugnen. Då blir det perfekt jästemperatur där inne!

Sen fick den stå i ugnen med lampan på i 4 timmar utan att jag rörde den eller ens gläntade på ugnsluckan! Men innan jag satte på ugnen så var jag ju förstås tvungen att ta bort bakplåtspappret för att ta ett kort!

Sen la jag på bakplåtspappret igen och satte ugnen på 200 grader. Bakplåtspappret fick sitta på de första 15 minuterna innan jag tog bort det och sen fick det gräddas i ca 15 minuter till, och när jag stängde av ugnen såg brödet ut så här:

Brödet "hällde" jag ut på ett galler där det fick svalna under en kökshandduk. Men innan jag la på den så tog jag förstås ett nytt kort!

Brödet såg väldigt gott ut, och det lät så där ihåligt som det ska göra när jag knackade på undersidan. Det verkade ha fungerat det här med att använda Kefir istället för jäst! Wow!! 😁 

Men: när brödet väl hade svalnat så hade jag ätit middag och var alldeles för mätt för att smaka, så innan jag gick och lade mig så stoppade jag brödet i en plastpåse och lät det ligga framme i köket under natten. Så inte förrän idag smakade jag det!

Och vet ni vad?!? Det smakade BRÖD! 😋 Inte så mycket surdegsbröd, utan typ vanligt vitt bröd! Smaskens! 

Det här var över förväntan måste jag säga! Jag kommer - när lusten, orken och möjligheten infinner sig samtidigt - fortsätta att experimentera med att baka bröd på Kefir, för det här gav mersmak!

Innan jag avslutar detta blogginlägg så vill jag förklara/förtydliga 2 saker:

1. Kefir. Jag tror INTE att det går att baka på köpekefir! Det måste nog vara hemgjord Kefir med alla dess levande syrnings- och jästbakterier.

2. Varför bakplåtspapper både under och över? Jo, eftersom ugnen är kall när man sätter in brödet och det ska stå ganska långt ner i ugnen så finns risk för att brödet ser färdigt ut på ytan, men fortfarande är geggigt inuti. Men tack vare bakplåtspappret så undviker man det. 

Ja, det här var allt för denna gång! Välkommen tillbaka kära bloggläsare! ♥

Anneli.