Den här har jag gjort alldeles själv!

Idag tänkte jag ha ett nytt tema på bloggen! Nåt jag tänkt att visa och skriva om i över 1 år men inte har kommit mig för. Förrän nu!

Våren 2018 var jag med på en kurs i Scrapbooking där deltagarna fick göra varsitt Minialbum! Först var jag måttligt intresserad - jag gick kursen mest för att jag behöver komma ur huset och träffa lite folk! Men döm om min förvåning när jag tyckte att det var jätteroligt - om än väldigt pilligt! Jag hade aldrig hört talas om Minialbum innan kursen och fattade inte hur himla fint det blir! För fint blir det! Till och med mitt! Ja, jag menar inte att nedvärdera mig själv utan bara att jag ju inte är speciellt pysslig av mig och har aldrig hållit på med sånt här och ändå blev det så fint!

Här har jag precis blivit klar med pärmarna och vad-det-nu-heter som man ska fästa sidorna på.

När jag var färdig med mitt Minialbum så bad jag Käre Maken att hjälpa mig att göra en video där jag visar albumet och här kommer den:

Jag hade bestämt att jag skulle göra albumet till min Kära Tvillingsyster Rosali så när själva albumet var klart letade jag på alla foton jag hade från vår barndom, valde ut de bästa (64 stycken om jag minns rätt), skannade in dem, ändrade storlek så de skulle passa i albumet och redigerade skärpa och ljus. Sen printade jag ut dem på fotopapper, klippte ut dem och klistrade in dem i albumet! Som ni förstår så tog allt detta vääääldigt lång tid, men som man säger: "har man tagit fan i båten får man ro honom i land" och jag är inte den som ger mig förrän det är klart, så in kom de! Och så här fint blev det när allt var klart:

Det är förstås Käre Maken som står bakom mig och filmar!

Jag är otroligt stolt över mig själv för att jag - lilla jag! - kunnat göra nåt så fint!
Och Rosali; hon blev så förvånad och glad när hon fick Minialbumet inslagen i ett paket på Käre Sonens studentfest förra våren att hon nästan grät! ♥ Ja det kom några glädjetårar faktiskt!
Gissa om jag kände mig nöjd med mig själv när presenten blev så uppskattad! 😌

Nu vill jag göra ett album till som jag isåfall skulle behålla själv. Men när det eventuellt inträffar, ja det står skrivet i stjärnorna!

Anneli.

Gott slut 2018 & Gott Nytt 2019!

Så här på nyårsaftons eftermiddag har jag suttit och tänk på året som om endast några ynka timmar tar slut.
Vad har varit bra? Vad har varit mindre bra? Vad har varit skit på ren svenska? Och vad är jag som mest stolt över med mig själv?
Här har ni Anneli In Da Greenhouse's årskrönika:

Jag tar det från "skit", via "mindre bra" så sparar vi det bästa till sist!

Det är främst 2 saker jag tänker på som verkligen har varit skitjobbiga:
1. Fyra veckors feber mitt under varmaste sommaren i mannaminne!
2. Sex veckor av spontana störtblödningar i näsan flera gånger per vecka under den perioden!

Mindre bra har förstås varit min hälsa, brist på ork för till och med roliga saker och att jag inte kunde semestra i Stockholm i somras på grund av att jag har så ont i fötterna att jag inte klarar av att gå några längre sträckor vilket jag behöver för att kunna vara där.
Mindre bra har det också känts att jag inte märker av nån direkt effekt av Frekvensmedicinen jag tar, och inte heller av att jag lagt om min kost till veganskt och glutenfritt men med mycket mera frukt och grönsaker än jag nånsin ätit i hela mitt liv! Varför märker jag så liten effekt? (Dagens 10 000 kronors-fråga!)
Sist under kategorin "mindre bra" är att jag inte orkat blogga så ofta som jag skulle vilja. Sorry about that! 😢

Det som varit bra och som jag bevarar med ett leende i minnet är allt roligt jag faktiskt orkat göra/vara med på! Framför allt tänker jag på:
1 Språkcaféet här i Nyhyttan. Det är så roligt och givande att hjälpa dessa underbara människor som på grund av olika hemskheter har tvingats fly från sina hemländer. Hjälpa dem med det svenska språket och att prata om svenska seder och bruk bland annat. De är så otroligt tacksamma för det vi på språkcaféet gör för dem! Det värmer ända in i hjärteroten bara av att tänka på det! ♥
2 Hantverk- & återbrukscaféet, också här i Nyhyttan. Jag lyckades sticka färdigt min halsduk som jag hållit på med i 2(!) år! 😃 Den blev inte som jag tänkt mig, men den blev iallafall klar!
3 Räven som kom på besök den 20 maj och som jag skrev om i ett blogginlägg.

4 Färskt i minnet har jag årets jul som var lugn och skön med bara Käre Maken, mina svärföräldrar och Käre Sonen (den yngste). Jag fick jättemycket beröm för maten jag gjort, vilket var extra roligt i och med att detta var min första veganska jul!
5 I mellandagarna åkte Maken, Sonen och jag ner till Stockholm och firade jul med resten av syskonen och deras respektive, vilket var väldigt trevligt! Det är inte så ofta alla kan samlas på samma plats samtidigt, men i år fick vi till det! ♥
6 Och så har jag fått några nya vänner under året! 😊

Mest stolt över mig själv är jag för att jag utan större problem klarat av att hålla mig till vegansk, glutenfri mat och att det funkat så bra när jag varit bortbjuden på t ex mat eller fika. Oftast har jag med mig "back up"-mat/fika så att jag alltid har något att äta när jag är bortbjuden. Då kan jag äta det som är inom mina preferenser av det som bjuds och sen "fylla på" med eget om det skulle behövas.
Särskilt tycker jag att jag kan vara stolt över mig själv för att jag klarat min nya kostregim TROTS att jag inte märkt några förbättringar av min hälsa, och ÄNDÅ har jag inte fuskat! Jag borde nästan få medalj! 😛
Men nu får det vara slutskrytet! Nu ska jag gå ut i köket och förbereda min sista måltid.
För i år alltså! 😉 Så då återstår det bara att önska er alla ett Gott Slut på 2018 och ett Riktigt Gott 2019!

Nä förresten... Det är ju ändå årets sista dag så jag tänkte att jag skulle bjuda lite på mig själv! Dessa foton tagna nu i eftermiddag av Käre Maken visar mig i halsduken jag kämpat med i 2 år! Garnet fick jag av min "Arch Dude" (Ärkepolare) i Stockholm och är väl inte riktigt i de färger jag skulle ha valt själv. Men eftersom jag egentligen inte kan sticka utan gör det mer som terapi så tog jag tacksamt emot garnet och resultatet ser ni här:

Som ni ser så råkade jag ha en gammal jacka i samma färger som halsduken!

Egentligen använder jag inte den jackan längre för den har liksom "krympt" lite i garderoben... 😀

Men eftersom färgerna passade så bra ihop med halsduken så tog jag på den bara för fotograferingens skull!
Och om nån undrar: Jag sydde ihop halsduken så det blev en sån där "infinity scarf".

Men NU ska jag gå ut i köket och se vad för smaskens jag kan göra till årets sista middag!

GOTT NYTT ÅR önskar jag alla mina bloggläsare! Tack för det här året!

Anneli.